Anna-Lena Laurén älskar och uthärdar livet i Moskva

Okategoriserad

Det gyllene vetebrödet i Bisjkek

28 okt , 2011, 07.27 Anna-Lena Laurén

 

Jag lämnar i dag Kirgizistan, ett land som alltså går till presidentval på söndag. Den person som ser ut att ha ett litet försprång är Almazbek Atambajev, sittande premiärminister och ledare för socialdemokraterna. Han är en moderat pragmatiker som vill ha goda relationer till Ryssland och försöker lugna ner stämningarna mellan kirgizer och uzbeker.

Hack i häl på Atambajev har vi nationalisterna Kamytjbek Tasjiev och Adachan Madumarov. Bägge är från södra Kirgizistan, medan Atambajev är från norr. (Södra Kirgizistan som är etniskt blandat anses i allmänhet vara mer nationalistiskt än norr, som är mer homogent och vars intelligentsia talar ryska).

Ingen har öppet spelat ut det nationalistiska kortet. Det är i varje fall klart att uzbekerna i södra Kirgizistan absolut inte vill ha Tasjiev eller Madumarov. Därför kan det hända att deras röster blir tungan på vågen till Atambajevs fördel. Det är antagligen orsaken till att uzbeker i t.ex. Osj har hotats av okända personer som försöker skrämma dem att inte rösta. Det kommer knappast att fungera. Valdeltagandet väntas bli stort, för det här är ett intressant val.

I går satt jag och följde med tv-debatter där bland annat Atambajev deltog. De hölls på två språk, kirgiziska och ryska, smidigt och utan tolkning. Väldigt trevligt att se på. Nyheterna sänds också på två språk. I Kirgizistan är kirgiziskan statsspråk, ryskan officiellt språk. Det är lätt att röra sig här om man kan ryska, och även om nationalistpartiet Ata-Zjurt vill göra kirgizerna till statsbärande nation och avskaffa ryskan som officiellt språk så är det i praktiken ett spel för gallerierna. Kirgizistan har upp till en miljon gästarbetare utomlands, majoriteten av dem i Ryssland. Det kanske säger det mesta.

På söndag kan ni läsa mitt valreportage i Hbl. Det går bland annat in på dagens situation i Osj efter de etniska sammandrabbningarna 2010. Jag har också gjort ett större reportage som ingår i vår serie ”20 år sedan Sovjets fall” och som ska publiceras senare. Där får ni läsa mer om vanliga kirgizers kamp att klara vardagen, bland annat om Husan, en bagare i Bisjkek. Han bakar det godaste bröd jag någonsin har smakat, gyllengula runda platta vetebröd med sesamfrön. Jag är fascinerade av vissa människors förmåga att ur fattigdom skapa någonting vackert. Någonting eget. Någonting som de känner stolthet över.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *