Den som åker metro i Moskva ska vara medveten om vissa regler. Regel nummer ett: om du tänker stå i rulltrappan och inte gå, ställ dig till höger för att släppa fram andra.
Denna regel underlättar betydligt framfarten för oss som jämt har bråttom. Tyvärr är Moskva nu för tiden fullt med lantisar som inte fattar att hålla sig till höger. Jag är en av de förmodligen miljontals Moskvabor som fräser åt dem att flytta på sig varje morgon.
I morse gick jag hela vägen upp ur metron, släpande på en tung ryggsäck. Därför var jag tvungen att gå och inte springa. Halvvägs uppe tog jag en paus och ställde mig till höger. En ung man trängde sig förbi mig, gav mig en förintande blick och sade: Slava bogu! (Tack och lov!)
Där fick jag smaka av min egen medicin.
Det var riktigt nyttigt.
Här bloggar
På plats i Moskva bevakar HBL-journalisten Anna-Lena Laurén Ryssland. Hon reser ofta till Ukraina som hon har följt med i flera år och hon håller också ett öga på Kaukasien och Centralasien.
Får mig att minnas när jag i somras turistade i Moskva med min bror. Av en slump hamnade jag i vänsterfilen ned i metron. Under rusningen. På ryggen hade jag en stor vandringsryggsäck. Tempot var 100meters final och inget ledig utrymme fanns till höger. Det var bara att sprinta med!
Väl nedre fick jag vänta nån minut på min bror. ”Väldigt vad du hade bråttom”, sa han till en fortfarande flåsande jag.
Jag aktade mig sedan för vänstersidan…
”…En ung man trängde sig förbi mig, gav mig en förintande blick och sade ”Tack och lov!”
Tyvärr måste man vara beredd på att få höra fräcka kommentarer av andra när man är i Moskva. Ibland vinner man på det om man inte kan ryska. Då slipper man förstå hur fräckt det är vad man får höra rund omkring sig. Det är ingen snäll stämning i Moskva! Tyvärr…
I Tokyo står man på vänster sida, på höger sida går eller springer man. I Osaka står man på höger sida. Det sägs att det har att göra med kultur skillnader mellan krigar och handelsmän, men det tror jag inte på. Också i Japan blir man irriterad på lantisar, utlänningar och gamla tanter som är i vägen, men ingen fräser argt bara för det. Trots att ingen fräser är disciplinen dock stenhård. I staden där jag är född finns det till dags dato inga rulltrappor. Kanske det är därför vi upplever rulltrapp-kulturen som något märkvärdigt?