Moskvabloggen

Jul- och nyårspausen är över för min och Moskvabloggens del. Jag anlände till Sjeremetevo flygplats i går och fick uppleva det sällsynta nöjet att svischa in till stan längs tomma motorvägar. Ingen trafik, inga köer, bara att köra. Som att svepa fram över ett balsalsgolv. Sådant sker enbart i nyårstider. Ryssland firar nu nyår ca en vecka framåt och det betyder att hela landet har stannat upp.

Jag har sällan fått så mycket feedback som på intervjun med den före detta Gulagfången Joseph Glazer. Tack! Eftersom vissa detaljer inte rymdes med i berättelse så kan jag fylla i dem här. Joseph Glazer hade alltså tre bröder med sig i Moskva (själv var han yngst). De båda mellanbröderna lämnade Sovjet tack vare sina brittiska pass, den äldsta stannade eftersom han hade träffat en kvinna. Men hans öde är okänt. Vad de båda yngre bröderna beträffar bosatte sig en i London och Joseph träffade honom faktiskt där en gång på 1990-talet. Den andra emigrerade till Australien och försvann. Detta enligt uppgifter som jag har fått av Josephs barnbarn Ilja.

Problemet är att Joseph Glazer själv är 95 år gammal och i tämligen dåligt skick, vilket innebär att det inte går att intervjua honom långa stunder. Med andra ord går vissa detaljer förlorade. Jag har bland annat fått e-brev av läsare som tycker att man borde kontakta ett flygbolag som skulle kunna sponsorera en resa för herr Glazer till hans barndoms stad Johannesburg. En fin tanke men tyvärr omöjlig i praktiken eftersom han nu är så gammal och trött att han inte ens lämnar sin lägenhet.

I kväll ska jag gå och titta på den nya Vysotskijfilmen: ”Vysotskij. Spasibo sjto zjivoj” (Vysotskij. Tack för att jag är vid liv). Det ska bli mycket intressant. Vladimir Vysotskij spelas av en okänd skådespelare vars ansikte har formats om med dator. Det känns litet suspekt, men jag vill hur som helst se filmen. Rapporterar därefter om den på bloggen och Husis kultursidor.