Moskvabloggen

I går följde jag president Tarja Halonen i hälarna hela dagen. Hon är i Moskva på avskedsvisit och det märks att hon känner sig väldigt hemma både med Dmitrij Medvedev och Vladimir Putin. Framför allt med Putin. Det var nästan rörande att se dem tillsammans i går, de var nämligen uppenbart glada att se varandra. Putin duade Halonen och stämningen var påfallande informell.

Personer ur Halonens krets har ofta påpekat att uppfattningen om att Halonen inte skulle pressa Ryssland i till exempel människorättsfrågor är felaktig. Hon tar upp de här frågorna varje gång hon träffar Medvedev och Putin. Men eftersom hon vet att hennes kolleger inte gillar offentliga uppläxningar gör hon det på tu man hand. Det är effektivare om man vill ha resultat. Halonen sade för övrigt högt och ljudligt två gånger i går att det alltid känns bra att träffa kolleger som man kan vara öppen med. Det var en tydlig signal till den finländska pressen – ni vet vilka saker jag kommer att ta upp på middagen.

Jag vet inte vad som egentligen är önskvärt i den här frågan. Det är ett faktum att ryssarna drar öronen åt sig så fort västvärlden nämner ordet ”demokrati”. Samtidigt skulle man önska att det gick att tala öppet om de här frågorna inte bara vid middagsbordet.

Vid de här tillfällena har jag flera gånger lagt märke till att Halonen har en utomordentlig tolk till ryska, Maarit Paun. Nu nämnde Halonen att Paun även är Putins favorittolk och bad henne tolka detta till ryska. Paun rodnade djupt och gjorde något hon sällan gör, nämligen tolkade inexakt, lämnade bort berömmet och sade bara ”jag har ju ofta tolkat för er”. Det var en rolig liten lapsus, som vittnar om vilken stor betydelse professionell tolkning har och hur mycket en god tolk kan göra för stämningen. Jag är inte lika förtjust i Putins tolk till finska – han gör ofta saker svårare och mer komplicerade än de är och det är inte tolkens uppgift.