Moskvabloggen

I dag var jag på Dom Knigi för att köpa en bok om Suzdal, en av Rysslands äldsta städer dit jag planerar en liten veckoslutsresa.

Jag betalade med mitt finska bankkort. Betalningsapparaten frågade som vanligt om jag väljer bank eller kredit, det vill säga debit eller kredit.

Expediten frågade emellertid inte mig, utan vände sig till en kollega och undrade vilket alternativ hon ska välja.

– Stopp stopp, sade jag vänligt, det är jag som väljer och jag tar debit, tack.

– Det gör ni inte alls. Det är vi som bestämmer, sade expediten.

– Ursäkta? Det är mitt kort.

– Det spelar ingen roll. Vi bestämmer.

– Men snälla ni. Det är kundens kort. Ni kan inte bestämmer huruvida jag vill betala direkt från kontot eller via kreditbolaget.

Expediten hade redan slutat lyssna. Hon hade aldrig stött på ett kort som ställer dylika frågor och meddelade att hon vägrade riskera en situationen där hon själv skulle vara tvungen att betala för mitt inköp. Jag försökte förklara att det vore en omöjlighet, men hon blev bara argare.

Det hela slutade med att jag bad om att få tillbaka kortet och betala kontant.

Expediten biföll nådigt min önskan.