Moskvabloggen

De ryska järnvägarna (Rossijskie zjeleznye dorogi, RZJD) är enligt mig ett skolexempel på hur järnvägar borde fungera. Tågen går, alltid. Tidtabellen håller. Inga avgångar inställs för att rälsarna täcks av två millimeter snö, eller för att det är trettio minusgrader.

När det faller mycket snö kallas en armé arbetare ut som fort som attan borstar rälsarna rena. Här har ingen hört talas om outsourcing. Statens järnvägar i Finland borde åka hit på studiebesök. Ryktet säger att SJ i Sverige och British railways troligen också skulle ha ett och annat att lära av ryssarna.

Det enda jag har att förebrå RZJD är deras nätsidor. Den som vill åka med snabbtåget Sapsan till exempelvis Nizjnyj Novogord eller S:t Petersburg ska i princip kunna beställa sina biljetter på nätet.  I Ryssland är betalningsterminaler mycket populära, vilket innebär att RZJD uppmanar sina kunder att först beställa biljetterna på nätet och sedan gå till en betalningsterminal och betala. Terminalen tar inte vanliga bankkort och saknar växel. Det hela kunde med andra ord vara mer praktiskt.

I praktiken går det snabbare att ta metron, åka till järnvägsstationen och köpa sin biljett där. Nu för tiden kan man betala med kort. Det ni.

Just nu sitter jag på Sapsantåget mot S:t Petersburg och väntar på avgång. Jag hade en ledig plats bredvid mig och alldeles nyss dök det upp ett sällskap på tre personer som allihopa verkade ha bespetsat sig på platsen.

Naturligtvis visade det sig att bara en av dem skulle åka. De båda andra bara följde sin vän till tåget. Ända in. Och lyfte upp hennes väskor på hyllan. Och kramade och pussade henne och önskade lycklig resa. Och vinkade genom rutan innan de gick.

Som ni förstår är det ofta trångt i ryska tåg precis innan avgång.