Moskvas taxichaufförer är verkligen ett ymnighetshorn och jag kan inte låta bli att än en gång skildra en upplevelse. I morse åkte jag in till Moskva från Domodedovo flygplats och det visade sig att jag – för andra gången på kort tid – kände igen chauffören. Det var samma person som några dagar innan hade skjutsat mig till flygplatsen i svinottan.
(När jag lämnade honom sade han ”Se till att komma tillbaka!” Det är svårt att glömma en sådan taxichaufför.)
Han jobbar enbart nattetid för att slippa trafikstockningarna. Jag frågade vad en taxichaufför i Moskva tjänar och han räknade ut att det blir cirka tvåtusen euro i månaden, efter att han har betalat taxiföretaget deras andel. Det är inte dåligt. Men så är det också ett tungt jobb med obekväma arbetstider. Bensinen kostar, servicen för bilen kostar. Det gäller att få ihop tillräckligt många körslor per arbetspass.
Sedan avbröt sig chauffören och höll upp sin mobiltelefon.
– Titta här! Jag har lyckats odla en vattenmelon utanför Moskva! meddelade han stolt och visade mig ett foto på en jättelik melon i ett trädgårdsland.
Det var i sanning imponerande, för vattenmeloner trivs i allmänhet enbart på sydligare breddgrader.
Jag gillar samtal som tar överraskande vändningar.
Här bloggar
På plats i Moskva bevakar HBL-journalisten Anna-Lena Laurén Ryssland. Hon reser ofta till Ukraina som hon har följt med i flera år och hon håller också ett öga på Kaukasien och Centralasien.
Konstigt nogt finns det andra kategorier ryssar än taxichaufförer, oppositiospåhejare och galna tanter på tunnelbanan. A-L borde troligen bredda på sin umgängeskrets.
Härlig historia Anna-Lena! Jag läser gärna om taxichaufförer och galna tanter. Om man inte vill läsa så kan man ju låta bli.
Helst kommentarar om saken som händer än en begränsning bara darför att sista blogen handlade ocksaa om taxichaufförer!
När tiden är rätt kommer det (igen) en blog om oppositionspaahejare – och kanske daa tvaa i raden.
Fortsätta bara. Det blir bara bättre och bättre.
Anna-Lena,
Dina inlägg är suveräna och din kunskap om dagens Ryssland och dess samhälle är i toppklass! Jag har läst den svenska vesrionen av din bok och min man den finska. Det är professionellt och samtidigt mycket mänskligt att uppriktigt våga skriva sina tankar och observationer, speciellt när main stream medierna i Finland fortfarande lutar sig mot att skildra Ryssland som den passivt aggresiva sovjetbjörnen utan dimensioner.
Jag är själv ursprungligen från Minsk och har bott i Finland de senaste 20 åren – allt du skildrar framkallar nostalgi och trevliga minnen, samtidigt som man är medveten om verkligheten. Fortsätt!