Moskvabloggen

Nu har jag fått sitta öga mot öga med Saakasjvilis utmanare, miljardären Bidzina Ivanisjvili. Jag var visserligen inte ensam med honom. Vi var ett helt pressrum fullt med journalister, en stor del utlänningar försedda med hörlurar för simultantolkning från georgiska till engelska.

Ivanisjvili glömde sig visserligen några gånger och började svara på ryska när journalister ställde frågor på ryska. Sedan bytte han snabbt tillbaka till georgiska. I enskilda intervjuer har han ingenting emot att tala ryska, på presskonferenser undviker han det. Anklagelserna om att vara Moskvas man har tydligen satt sina spår.

Han var liten till växten med mild blick. En habitus av en blyg folkskollärare, inte av en oligark eller oppositionell. Han tittade varje journalist rakt i ögonen då han gav sina svar. Ivanisjvili är definitivt en person som jag skulle köpa en begagnad bil av.

Jag frågade om det inte är problematiskt att hans koalition är så splittrad och att där ingår bland annat nationalister och högt uppsatta personer från Sjevarnadzeregimen. Det tog eld i Ivanisjvili.

– Utan att vara medveten om det själv upprepar ni lögner som Saakasjvili sprider omkring sig. Det måste kännas obekvämt för er, sade han.

Efter konferensen kom en georgisk journalist fram till mig och sade att det var barnsligt av Ivanisjvili att reagera så.

– Misja (Saakasjvili)  skulle aldrig ha gjort det, försäkrade hon.

Ivanisjvili är utan tvivel en intelligent och pragmatisk person. Däremot är han ingen professionell politiker. Det märks – trots att hans stabskvarter är fyllt av en uppsjö amerikanska PR-snubbar som har skolat honom i ”how you take on your candidate dress”, som en av dem förklarade för mig.

Ivanisjvili säger att han bara tänker vara med i politiken några år, ställa allt tillrätta efter Misja och därefter dra sig tillbaka. Andra får ta över.

Det är bara det att i Georgien är personer fortfarande starkare än institutioner. Det finns inga ”andra”. Ivanisjvili är naiv på ett förbryllande sätt.