När jag åker på reportageresor kommer jag ofta hem med gåvor som mina intervjuobjekt lassar på mig. Tunga sådana. Men man kan inte säga nej. Dessutom finns det faktiskt gåvor som man gärna släpar på.
I Svanetien uppe i de georgiska bergen fick jag en stor glasburk hemlagad björnbärssylt. Rusiko som gav mig burken har plockat bären själv och syltat. Hon bjöd på sylt tillsammans med teet, ett delikat sätt att dricka te. När vi skulle åka tillbaka till Tbilisi gav hon mig en burk, en mycket värdefull gåva eftersom björnbär tillhör de allra finaste bären i Georgien.
Jag rullade in burken i tidningspapper och var hela tiden nervös för att den skulle gå sönder på de skumpiga bergsvägarna. Men den kommit lyckligt och väl ända fram till Moskva.
I månader har jag dragit ut på njutningen och tagit sylt till teet enbart vid vissa valda tillfällen. För några dagar sedan beslöt jag att njuta ordentligt. Jag slevade upp det sista av sylten och åt upp den tillsammans med extra fet smetana.
Det finns maträtter som inte går att imitera eller laga till själv. Till dem hör svanetisk björnbärssylt. Man får den när man får den och man njuter när man har den. Sedan är den slut.
Här bloggar
På plats i Moskva bevakar HBL-journalisten Anna-Lena Laurén Ryssland. Hon reser ofta till Ukraina som hon har följt med i flera år och hon håller också ett öga på Kaukasien och Centralasien.
Och de som tar björnbärssylt för självklart borde prova att plocka lite större mängder björnbär från vilda taggiga buskar! Det är nästan lika illa som havtorn.
Den sylthistorien gick rakt i hjärtat! Uppriktigt sagt. Varför vet jag inte.
Jag har också hört att ryssarna dricker te med sylt, men alltid undrat hur det går till. Äter man sylten skilt med sked, eller blandar man den i teet?
Tack för en underbar blogg för övrigt!
Man lägger ner sylten i teet. Det sötar teet och så får man en delikat bottensats i bären som sjunker till bottnen. Det här förutsätter alltså att sylten är hemlagad och innehåller riktiga bär, vilket fortfarande är vanligt både i Ryssland och det övriga forna Sovjet.
Jag har druckit te med hallonsylt som barn i skiftet 49/50-talet hos mormor i Lovisa . . .