Moskvabloggen

I dag har tiotusentals personer marscherat i centrala Moskva för att protestera mot adoptionsstoppet för amerikanska medborgare. Från den 1 januari är det förbjudet för amerikaner att adoptera ryska barn, vilket är dumans svar på den så kallade Magnitskijlagen i USA.

Det var kallt och rått, men hela Strastnoj bulvar var fylld av folk från början till slut. Polisen uppskattade antalet demonstranter till 9 500, Echo Moskvy till 30 000. Själv har jag svårt att göra en rimlig uppskattning av de totala antalet, trots att jag var på plats. Det handlar åtminstone om tiotusentals demonstranter.

Många av dem hade aldrig demonstrerat förr. Jag talade bland annat med en pensionerad barnmorska som genast sade att hon inte tillhör dem som går med ”vita band” (symbolen för Putinoppositionen). Däremot hade hon beslutat att resa 60 kilometer från sin hemstad in till Moskva för att delta just i den här demonstrationen.

– Jag har själv adopterat ett barn och jag vet hur viktigt det är för barn att få bo i en riktig familj. Våra ledare kan straffa USA hur de vill. Men barnens rättigheter ska inte blandas in i det här, sade hon.

Den pensionerade småskolläraren Olga sade att hon själv har jobbat som volontär på ett barnhem i Moskva, men helt enkelt gav upp. Hon skildrade sina upplevelser på ett sätt som länge ska stanna i mitt minne.

– När jag tog barnen i famnen sade de anställda att jag skulle sluta skämma bort dem. Jag ville ju att även barn som hade svårt att gå skulle få vara utomhus, jag minns en liten mager flicka som knappt kunde gå och därför bar jag henne. Men personalen förbjöd mig. Barnen skulle inte vänja sig vid att få vara i famnen. De som inte kunde gå fick aldrig vara utomhus. Det var ett omänskligt förhållningssätt, men det var egentligen inte personalens fel. De var alldeles för få och slutkörda och deras lön är urusel, sade Olga.

Enligt henne blir barn som växer upp i dessa förhållanden oförmögna att klara sig i samhället som vuxna.

– De institutionaliseras. De kan inte längre ta ansvar för sig själva. Men ännu värre är att de växer upp utan beröring. Inte en kram, inte en smekning. Hur kan man förvägra dessa barn möjligheten att få egna föräldrar?

(Till saken hör att förhållandena i ryska barnhem varierar väldigt mycket. Det finns båda bra och dåliga. Jag kommer själv att göra ett reportage från några barnhem i S:t Petersburg som ni senare får läsa om i Hbl.)

Faktum är att adoptionslagen har upprört framför allt det opolitiska väljarsegmentet i Ryssland. Sjuka och handikappade barn adopteras sällan inom Ryssland. Deras enda chans är att få utländska föräldrar, och majoriteten av de utländska adoptivföräldrarna är amerikaner. Cirka 60 000 ryska barn har adopterats till USA under de senaste tjugo åren.

Det cirkulerar olika uppgifter om antalet adoptionsprocesser som nu måste avbrytas på grund av den nya lagen. Enligt amerikanska har 46 barn nu fått beskedet att de inte får flytta till sina amerikanska familjer, eftersom processen inte hade slutförts innan lagen trädde i kraft. Under de senaste åren har ungefär tusen ryska barn i året adopterats till USA, vilket innebär att det totala antalet berörda är betydligt större.

Det är faktiskt litet märkligt att Putin, som brukar ha ett fint väderkorn för folkopinionen, godkänner den här lagen. Han gör sig impopulär i vida kretsar, inte bara bland de uttalat oppositionella.

En medelålders kvinnlig bokförare jag talade med uttryckte situationen så här:

– Både Putin och dumaledamöterna har tappat kontakten med verkligheten. De har aldrig blivit valda, aldrig tvingas ta ansvar. De har bara placerats på sina positioner. De förstår helt enkelt konsekvenserna av sitt handlande och det intresserar dem inte heller.

Jag bifogar några bilder på dagens demonstration.