Moskvabloggen

Förra veckan såg jag ett nyhetsinslag i Kanal1-nyheterna som för ovanlighetens skull gjorde mig på otroligt gott humör. Det handlade om en uzbekisk gårdskarl i Juzjnoje Butovo utanför Moskva, Bachrom Churramov. Han hade blivit arresterad i början av januari efter att ha smällt till en tolvårig pojke med den spade han höll på och skottade snö med. Till saken hörde att tonåringar i kvarteret under en längre tid hade trakasserat gårdskarlen, bland annat genom att kasta tomflaskor på honom. När det hela fortsatte tappade gårdskarlen behärskningen.

Så här långt kunde detta vara en enbart deprimerande historia om hur våld föder våld. Men så hände något oväntat. Kvarterets övriga grannar marscherade iväg till polisen och krävde att Churramov skulle släppas fri.

Kanal 1 skickade ut några reportrar till Juzjnoje Butovo där grannarna en efter en i meddelade att deras gårdskarl är en trevlig och hjälpsam människa som ständigt hade blivit trakasserad av ett gäng tonåringar. Det är första gången som jag har sett en dylik konstellation i ryska tv-nyheter. Gästarbetaren är plötsligt inte boven, utan hjälten i dramat.

För att undvika missförstånd: det som gjorde mig glad var inte att gårdskarlen hade smällt till en tolvåring med en spade. (Han fick hjärnskakning och hamnade på sjukhus.). Jag gläds över två saker: Att folk reagerar mot något som de upplever som en orättvisa. Och att statlig rysk tv visar hur infödda ryssar ställer upp för en uzbek. Det har en mycket, mycket stor symboliska betydelse i ett land där statliga tv-kanaler i allmänhet avporträtterar gästarbetare som illegala invandrare, okunniga främlingar, ansiktslösa personer.

Nu fick den här gårdskarlen ett ansikte. Han blev en människa med ett namn.

Bachrom Churramov är nu frisläppt i väntan på att rättegången ska börja. Han kan få en fängelsedom på upp till fem år.