Anna-Lena Laurén älskar och uthärdar livet i Moskva
I dag när jag kom in genom porten till mitt hus stod det en ungefär tioårig pojke och väntade vid hissen. När dörrarna öppnades tog han ett steg tillbaka för att jag skulle få gå in först.
Väl inne i hissen vände han sig till mig och frågade:
– Vilken är Er våning?
Därefter tryckte han först på min våning, sedan sin egen.
Han gick ut före mig. Innan dörrarna gled igen sade han:
– På återseende.
Jag skulle vilja pussa och krama den här pojken. Och hans föräldrar. Han räddade min dag.
Här bloggar
På plats i Moskva bevakar HBL-journalisten Anna-Lena Laurén Ryssland. Hon reser ofta till Ukraina som hon har följt med i flera år och hon håller också ett öga på Kaukasien och Centralasien.
Men varför? Han gjorde väl inget så underligt?
Kanske inte. Men de flesta barn skulle nog bara ha gått in i hissen och tryckt på sin knapp. Definitivt inte låtit den vuxna gå in först. Det här är inte kritik mot dem, barn behöver inte låta mig gå först. Det är bara ett konstaterande av hur roligt det är när barn är uppfostrade till att se andra människor, hälsa och ta avsked av främlingar. För mig är det en fin sak i en miljonstad.
Det var väldigt fint. Om man visar lite extra vänlighet och stiger ett steg bakåt för att låta en annan mänska känna sig viktig och uppskattad, då flödar goda känslor och alla blir på gott humör. Den som tror att den är viktigast och tränger sig före i tystnad odlar bara negativitet. Jag tycker som du Anna-Lena. Den 10-åringen har en underbar framtid framför sig!
Malin, kanske du överdriver nu? Inte kan du veta om han har en underbar framtid framför sig bara på grund av hur han hanterade hissanvändningen. Det kan ju vara att han hamnar att bli toaletstädare i en fjärran tågstation.
Stackars Pirkko. Det måste kännas trist att vara sådär förbittrad. Och 10 poäng till pojken, det är ingen självklarhet idag att man värnar om sina medmänniskor. Vare sig man nu jobbar som toalet(t)städare eller bankdirektör.
Nästa gång du träffar pojken, Anna-Lena, säg det till honom. Det där sista du skrev.