Anna-Lena Laurén älskar och uthärdar livet i Moskva

Okategoriserad

Infångad av vägpolisen

29 jan , 2013, 10.08 Anna-Lena Laurén

 

I morse hade jag bråttom och sprang över gatan mot rött ljus. Det är man ofta tvungen att göra som fotgängare i Moskva, eftersom trafikljusen är helt och hållet anpassade efter bilarna. Man kan få stå och vänta i evigheter om man inte väljer att slinka över precis då det uppstår en paus i strömmen. (Dock ingenting jag rekommenderar för den som vill korsa den åttafiliga Trädgårdsringen).

Jag såg inte att två kraftiga polisgubbar i neonfärgade västar med ДПС (Дорожно-патрульная служба, dvs Vägpolisen) på ryggen stod posterade i ändan av övergångsstället. En av dem fångade behändigt in mig där jag kom sprintande över vägen. Han tog mig myndigt i armen och frågade om jag inte inser att jag bryter mot trafikreglerna.

– Ni har helt rätt. Ursäkta, svarade jag.

Ibland har man fel och då är det lika bra att erkänna det.

– Dokumenty! uppmanade han i myndig ton och jag plockade fram min ryska journalistackreditering. Han synade den och undrade sedan om jag är finsk eller rysk medborgare. Jag meddelade att jag är finsk medborgare.

– Springer folk över vägen på det där viset i Finland?! Jag tror vi måste ta och skriva upp er.

Jag hängde med huvudet och sade att jag inser mitt misstag. Poliser gillar att skrämma upp en litet och i situationer där man själv har brutit mot reglerna är det oftast klokare att visa ödmjukhet än att obstruera.

Vägpolisen tittade på mig, gav mig tillbaka min ackreditering och sade sedan vänligt men strängt:

– Hädanefter ska ni vara litet försiktigare! Ni är ju här som gäst hos oss.

Jag lovade att vara försiktigare, stoppade ackrediteringen i väskan och gick vidare.

Detta som ett exempel på att den som tror att man ALLTID måste muta sig fram i Ryssland faktiskt har fel. Det finns många situationer där man klarar sig bara för att man är en människa och det är polisen också.

Situationen hade visserligen varit en annan om jag  hade kommit körande i en Landrover Luxury SUV.

4 kommentarer

  1. Ulf Persson skriver:

    Förstår dig fullständigt. Har lagt märke till att man här i Finland snällt står och väntar vid rött ljus, fast det inte kommer nån bil. Det gör inte jag. Vid ett tillfälle var vi fem stycken i synnerligen mogen ålder som sprang mot rött. Det var dock fel dag för sådant beteende. Självständighetsdagen! Och på andra sidan gatan stod tre ridande poliser …
    http://ulfpersson.wordpress.com/2013/01/27/finland-ar-svenskt/

  2. Gardarika skriver:

    Såvitt jag kan se av sådana situationer utlänningar upplever i Ryssland är det bara så att polisen kände sig på något sätt ansvarig för sitt lands utseende i en utlännings ögon. Så har det alltid hänt när någon utländsk delegation eller turistgrupp kommer på besök – att visa bara de goda. En Landrover behövs inte för att snuten skulle bete sig på annat sätt så fort en ryss är infångad. Då vore det ett helt annat samtal. Visst är Anna-Lena en gäst från det civiliserade Finland då skall vi visa att vi är också civiliserade och inte sådana som vi franstår i YLE-nyheterna – med korruption och brottslighet.

    Men i principen är det mycket konstigt att snuten stoppar en forgängare för sådan skitbrott, det är inte vad han skulle få en stor muta av. Annan sak är att när man kör med promille i blodet, då är det ett gott kap…

  3. Flams skriver:

    Ett sånt svammel, Gardarika. Trafikpolisen ska väl hålla reda på fotgängare och bilar. Tror inte att polisen hade en tanke på att analysera vad det var för en som flaxade över gatan mot rött ljus . Hon hade ju tur som slapp böter.

  4. Harri Nyman skriver:

    Det där med att vara journalist kanske hjälpte lite också. Jag körde en gång mot rött ljus i Washington DC och i stället för att sätta handklovar på mej och föra mej till polisstationen (vilket hade hänt en kollega som inte heller hade amerikanskt körkort)så nöjde sig sheriffen med att ge mej en varning, och beodrade mej att skaffa ett amerikansk körkort så snabbt som möjligt. Detta skedde efter att jag (precis som Anna-Lena) hade erkänt mitt brott och sagt att jag var så stressad efter en lång TV-editeringsdag. ”Oh, you are working for television?” – och allt ordnade sig.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *