Moskvabloggen

I går åkte jag ut på ett knäck och kom fram litet för tidigt. Stället låg utanför centrum. Ett av de där själlösa kvarteren med låga bilgarage i korrugerad plåt, svindlande höga höghus, bilverkstäder och inte en restaurang eller ett café så långt ögat nådde. Det var kallt och jag hade tjugo minuter död tid framför mig.

Jag svängde runt hörnet och hittade plötsligt ett litet café vid namn ”Perekus” (mellanmål) i en barack. Bakom disken stod en kraftigt byggd tadzjikisk matrona i förkläde och meddelade att hon precis hade bakat potatispiroger.

Jag köpte en rykande het pirog och en kopp pulverkaffe. Pirogen var fullständigt delikat.

Matronan frågade vad jag gör i Moskva och huruvida jag bor på hyra eller har köpt en lägenhet. Jag sade att jag är journalist och dessvärre inte har råd att köpa någon bostad i Moskva.

– Försök hitta en oligark som ni kan gifta er med istället, löd hennes råd.

En gubbe i blåställ kom in och beställde en tallrik soppa. Matronan önskade honom glad alla hjärtans dag.

– Förstår mig inte på alla hjärtans dag. Det firade vi aldrig förr, konstaterade gubben medan han slevade i sig soppan.

– Jag tänker fira alla hjärtans dag. Någon måste väl älska mig också! svarade matronan.

Fotografen ringde och undrade var jag höll hus. Jag stjälpte i mig kaffet, köpte en pirog till och gick ut. Jag log.

Glad alla hjärtans dag på er i efterskott, kära läsare!