Moskvabloggen

Just nu är jag i Murmansk på författarbesök. Passade samtidigt på att göra ett reportage. Jag skulle åka några kilometer utanför centrum för att intervjua ett par om de höjda kommunala avgifterna i Murmansk.

Min adress var Kolskij prospekt 32. Taxin lämnade av mig på rätt ställe, men dumt nog lät jag den köra iväg innan jag dubbelkollade att jag hade kommit rätt. Det hade jag inte, för adressen var i själva verket Kolskij prospekt 132. Det vill säga flera kilometer därifrån.

Jag vadade tillbaka upp till vägen (det är vår och snön smälter) och hoppade på en marsjrutka (minibuss) där en trevlig kvinna talade om för mig ungefär var jag skulle hoppa av. Sedan fick jag gå ytterligare cirka en kilometer i smältvatten och snöslask.

Äntligen var jag framme vid Kolskij prospekt 132. Jag hittade rätt hus och tryckte lägenhetens nummer nere vid porten. En kvinna öppnade, jag gick två trappor upp. Hon välkomnade mig glatt, bad mig ta av mig kappan, visade var jag kunde tvätta händerna och bjöd mig sitta ner vid köksbordet för att dricka en kopp te.

– Är Vladimir hemma? undrade jag. Det var med honom jag hade kommit överens om intervjun.

– Vladimir? Min man heter Andrej, svarade kvinnan.

Jag hade kommit till fel bostad.

– Men ni får gärna sitta kvar och dricka en kopp te med oss, svarade kvinnan.

Tyvärr var jag tvungen att fortsätta, klockan var redan mycket. Medan jag tog på mig kappan och skorna gapskrattade vi båda två. Det var som ur en scen i sovjetfilmen ”S ljochkim parom” där huvudpersonen klampar in i fel bostad i fel stad men är helt övertygad om att han har hamnat rätt. Med den skillnaden att jag blev mottagen med en helt annan gästfrihet, kännetecknande för den ryska provinsen.

Ni förstår varför jag älskar att resa här.