Det är juni månad i Moskva, vilket innebär att gatorna och trottoarerna fylls av ett fint, vitt dun. Det vita dunet tränger sig in överallt, i kläder och ögon, kaffekoppar och i maten.
Popplarna blommar.
Moskva är en stad fylld av popplar, ett snabbt växande träd som också är väldigt bra på att producera syre. Därför har poppelalléer planterats ut överallt i staden som ett bålverk mot avgaserna.
Popplarna har varit en del av Moskva åtminstone sedan andra världskriget och moskoviterna är vana vid snöfallet i juni. De vidtar sina mått och steg. En väninna till mig lägger till exempel aldrig mascara i juni månad, eftersom hon inte vill att poppeldun ska fastna i ögonen. (En hård uppoffring av en moskvitjka.)
Dunet ger Moskva en drömsk känsla. I går vandrade jag hemåt genom några parker i juninatten och den vita, lätta bomullen hade lagt sig i drivor längs vägen. Den singlade genom luften som älvor, för bråkdelen av en sekund reflekterande aftonsolens sneda stålar.
Moskva är ingen klassisk sommarstad, men i Moskva finner man alltid sin egen form av njutning.