Moskvabloggen

I dag är andra dagen som jag har gått omkring och gnuggat knogarna på ett iskallt Majdan. Det var -19 när jag klev ur flyget på Boryspol i går och sedan dess har det åtminstone inte blivit varmare.

Men folket står kvar, även om stämningen är annorlunda. Framför allt är det mycket färre kvinnor ute. Den stora majoriteten är män och många har beväpnat sig med långa träpåkar. På något sätt känns det som om revolutionen har förlorat sin oskuld. Det skedde om inte förr  så i onsdags då polis och demonstranter drabbade samman i våldsamma strider. Minst fyra demonstranter har dött, två skjutna, troligen av krypskyttar. Det är fortfarande svårt att fatta att detta verkligen är sant, att vi talar om samma revolution som för någon månad sedan – en skrattande, sjungande, dansande sådan.

Jag har frågat många demonstranter om våldet och om det problematiska i att högerradikala element nu har tagit över en del av Majdan. Alla säger samma sak: någon måste försvara oss. Janukovytj lyssnar bara om han tvingas till det, står vi tysta och snälla på Majdan händer ingenting.

Problemet är att när en demonstration övergår i våldsamheter förlorar den någonting av den urkraft som bara ickevåld kan generera. Det finns ingen starkare kraft än fredliga demonstranter. Det här säger jag väl medveten om att majoriteten av dem som står på Majdan fortfarande är fredliga. Men under de senaste dagarna har jag sett tillräckligt många maskerade män i kamouflagedräkt (och även intervjuat en av de högerradikala ledarna, Igor Mazur på den paramilitära organisationen UNA-UNSO) för att inse faktum. De här killarna har kommit för att stanna och den ideologi de står för har inte mycket med europeiska värderingar att göra.

Mina ukrainska vänner blir upprörda när jag ställer frågor om inte detta är problematiskt. Du förstår inte, säger de. Ni i Europa förstår inte att ibland är man helt enkelt tvungen att försvara sig med vapen i hand mot en korrupt regim som systematiskt har stulit offentliga medel och kapat åt sig företag i Ukraina. De här killarna försvarar oss.

Men det hjälps inte. Att Majdan har ändrat karaktär på det här sättet för processen i en annan riktning. Ingen vet vad som kommer att ske – Majdan är ett djur, som en av mina vänner uttryckte saken. De så kallade oppositionsledarna Vitalij Klytjko, Arsenij Jatsenju och Oleh Tjahnybok framstår mest som skrattretande där de springer fram och tillbaka mellan Janukovytj som inte går dem till mötes och demonstranterna som har

slutat lyssna på dem för länge sedan.