Moskvabloggen

Jag har flyttat. Det var en upplevelse som bäst kan beskrivas som obeskrivlig. Tyvärr pågår den fortfarande.

I Ryssland hyr man ofta möblerade bostäder. Det fanns inga sängar i min nya lägenhet, men enligt  hyresvärden skulle de vara på plats när vi flyttade in några dagar senare.

Sängarna var mycket riktigt på plats, däremot inga madrasser. Övertygad om att hyresvärden skulle säga ”vi kom ju enbart överens om sängar” svor jag tyst för mig själv medan jag packade upp. Då ringde plötsligt hyresvärdens mamma och berättade att hennes svärson precis hade lämnat några madrasser i korridoren. Han hade försökt knacka på dörren men vi hade inget hört.

Glad i hågen öppnade jag dörren för att gå ut och hämta madrasserna. Det gick inte. Dörren satt som berget. Svärsonen hade för säkerhets skull låst in oss.

– Andas lugnt! ropade svärmodern i andra ändan när jag ringde upp och bad om att få bli utsläppt. Som tur hade svärsonen inte hunnit långt och inom en kvart var vi befriade. Det är fortfarande oklart för mig hur detta gick till men jag har redan tidigare lagt märke till att rädslan för olåsta dörrar och eventuella tjuvar är större i detta land än rädslan för att i misstag låsa in folk.

Elektriciteten fungerade inte i sovrummet och avloppet i badrummet drog inte. Följande morgon infann sig elektrikerna och rörmokaren i en person. (En vän till familjen.) På tio minuter fixade han elen i sovrummet och gav sig därefter i kast med badrummet. Efter en halvtimme hade han rivit upp halva kakelväggen. (Den genialiska person som i tiderna renoverade badrummet hade kaklat in rören.) Jag frågade om hyresvärden var uppdaterad om detta, han sade att jag inte skulle oroa mig. Han hade diskuterat saken med hyresvärdens mammas svärson. Вы не беспокойтесь, oroa er inte sade han i den ton som karlar av hans sort använder när de talar till mindre vetande kvinnfolk.

Senare på kvällen ringde jag hyresvärden som inte svarade. Hans mamma svarade däremot och blev inte glad över det upprivna badrummet. Jag tvådde mina händer.

Tvättmaskinen från 1990-talet lyckades jag få att fungera efter att ha talat med både hyresvärden och modern. Ingen minns riktigt hur man skulle göra men till sist fungerade den.

Nu väntar vi på köksstolarna som hyresvärden lovade fixa. Vi intar tillsvidare våra måltider på vardagsrumsgolvet. Jag försöker ta detta filosofiskt och ibland går det riktigt bra.