Moskvabloggen

I går tog det ryska paret Jelena Ilinych och Nikita Katsapalov OS-brons i isdans. De åkte till Tjajkovskijs Svansjön. Ilinych var den svarta svanen. Inför hemmapublik. Ni kan tänka er stämningen på läktarna i Sotji, jag kände den ända till min tv-soffa i Moskva. Det var länge sedan jag såg något så vackert.

OS har bjudit på många skönhetsupplevelser men för mig personligen var den här den största. Det är något speciellt när duktiga idrottare får uppträda för hemmapublik, i all synnerhet när det gäller konstnärliga grenar. I Ryssland är konståkning en enorm sport och landet har redan två guld – ett i den nya grenen lagåkning och ett i fri paråkning där Tatjana Volosozjar och Maksim Trankov gjorde en fantastisk uppvisning.

Ryssland stora gullgosse i konståkning, Jevgenij Pljusjtjenko, är däremot just nu allt annat än bejublad. Han hoppade av korta programmet i herrarnas konståkning redan vid uppvärmningen. Ryggsmärtorna som har plågat honom en längre tid tog sin tribut.

Att Pljusjtjenko inte kan uppträda skadad är förståeligt, dessutom hade han tidigare varit med och bärgat hem lagguldet till Ryssland. Men problemet är att han alldeles i onödan fråntog en ung landsman chansen att ställa upp. Hade han sagt till om sin rygg i tid så hade 18-årige Maksim Kovtun (som nyligen slog Pljusjtjenko i ryska mästerskapen) fått delta i hans ställe.

I en CNN-intervju försökte Pljusjtjenko prompt skylla på att ryska konståkningsförbundet pressade honom att ställa upp, trots ryggsmärtorna. Senare tog han tillbaka allt och påstod att det rörde sig om ett missförstånd på grund av hans dåliga engelska.

Det ryska konståkningsförbundet är inte heller oskyldigt – de valde att blunda inför ett problem som alla visste var under uppsegling. Alla verkade räkna med att Pljusjtjenko på något mirakulöst sätt skulle åka hem guldet till Ryssland och så slutade det hela med att han avslutade sin lysande karriär på futtigaste tänkbara sätt.

Man kan vara en lysande skridskoåkare och samtidigt väldigt liten på jorden.