Anna-Lena Laurén älskar och uthärdar livet i Moskva

Okategoriserad

En kväll på slottet

7 Dec , 2014, 23.21 Anna-Lena Laurén

 

I går var jag bjuden på självständighetsbal i Helsingfors. Finlands president bjuder in ett antal medborgare varje år. Det är alltid en stor heder att bli bjuden, men i år var det speciellt. Efter att ha följt med händelserna i Ukraina har jag fått en annan känsla för vad självständighet och demokrati betyder.

På slottet träffade jag bland annat den före detta ärkebiskopen John Vikström som berättade om sina möten med Putin på 1990-talet, då Putin ansvarade för S:t Petersburgs internationella relationer. Åbo är S:t Petersburgs vänstad i Finland. Den i Åbo bosatte Vikström spelade fotboll i Piispan pojat och det ställdes till med en vänskapsmatch mot delegationen från Petersburg. I närkamp med John Vikström ramlade Putin och bröt nyckelbenet.

– När jag träffade honom på nytt många år senare frågade jag om skadan hade läkts. Han lade handen på nyckelbenet och sade att det fortfarande är i olag, berättade Vikström och tillade på sitt godmodiga men kärnfulla sätt:

– De enda som har kunnat stoppa Putin är Piispan pojat.

Jag fick också veta att Putin hade sänt president Sauli Niinistö sina kondoleanser efter att Niinistös mor Hilkka Niinistö avled den 5 december. Jag är inte alls förvånad över att kondoleanserna kom snabbt och jag läser inte in något politiskt i detta över huvud taget. Putin träffade Hilkka Niinistö på Gullranda 2013 och i kondoleanserna skall han ha refererat till detta möte.

Finns det något som respekteras över allt annat i Ryssland så är det mödrar.

Och så träffade jag riksdagsmannen Ben Zyskowicz och hans hustru Rahime Husnetdin-Zyskowicz. Jag frågade vad deras vuxna döttrar gör. Zyskowicz svarade att en av dem studerar till präst.

– I vilken kyrka? undrade jag nyfiket. Ben är ju jude och Rahime tatar, det vill säga muslim.

– Evangelisk-lutherska. I vår familj har vi många religiösa huvuden att slå ihop, svarade Ben Zyskowicz med ett glatt grin.

Det kallas vardagsmångfald. Den behöver inte vara det minsta krånglig.

Slutligen träffade jag till min stora glädje min kollega och vän, krigsfotografen Niklas Meltio. (Han sade ”morjens” när han skakade hand med Niinistö och lär enligt Helsingin Sanomat ha orsakat vissa höjda ögonbryn med sin ”avslappnade” klädsel. Jag kan intyga att jag aldrig har sett honom se så städad ut.) Vi kom på ett nytt gemensamt bokprojekt som jag ska berätta mer om när och om det blir av. Det känns kul att idén uttalades under kristallkronor i aftonklänning för blir den av kommer den garanterat inte att förverkligas i en dylik omgivning.

Bifogar en bild av den fina stämningen på slottet.slottet mindre

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *