Moskvabloggen

Ungefär 300 demonstranter  har arresterats i Moskva sedan i går kväll. De protesterade mot domen mot Oleg och Aleksej Navalnyj. Rysslands kändaste bloggare Aleksej Navalnyj är tillbaka i sin husarrest, brodern Oleg sändes i straffkoloni utan att ens ha fått med sig ett armbandsur. ”Hur ska jag veta när det är nyår?” undrade han innan han fördes bort.

(Bröderna anklagas för att ha svindlat pengar av Yves Rocher. Det franska kosmetikaföretaget säger att de inte har blivit av med några pengar men det rör inte åklagaren i ryggen. Att domen är politisk behöver knappast diskuteras.)

Här i S:t Petersburg, där jag befinner mig för att fira nyår, hölls också en mindre demonstration för Navalnyj med några hundra personer. Därefter satt min väninna Katja och jag uppe halva natten och diskuterade Navalnyj och Putin. Precis som många andra kroniskt misstänksamma ryssar undrar Katja om det är sant att Navalnyj i själva verket har slutit ett avtal med Kreml.

Det här är den ryska oppositionens största problem – att ingen litar på någon. Det är oerhört svårt att komma vidare i demokratikampen om alla egentligen ”vet” att varenda en som försöker ändra på systemet troligen själv är en del av det.

Samma kväll hade jag suttit och debatterat med Kolja, en av mina vänner i S:t Petersburg som har franskt medborgarskap och alltså har bott och röstat i en demokrati under många år. Ändå anser han att det ryska och franska systemet inte skiljer sig speciellt mycket från varandra, åtminstone inte på det principiella planet.

– Frankrike styrs av klaner, av dem som har mest inflytande, ansåg han.

Jag påpekade att Frankrike har ett mångpartisystem och fria val. Kolja ansåg att partiordförandena är clowner som bara spelar olika roller. Däremot medgav han att regeringen i Frankrike är tvungna att ta hänsyn till folket på ett plan:

– Så fort fransmännen blir förbannade strejkar de. Det vet regeringen, de måste alltid räkna med den här faktorn. Men Hollande är en tönt. I jämförelse med honom är jag stolt över Putin.

Längre gick det inte att komma.

I vår nattliga diskussion med Katja sade hon plötsligt:

– Föreställ dig att Putin kommer in på sin årliga stora presskonferens och säger: Vet ni vad – allt går åt helvete. Vi har förslösat alla pengar. Zjopa. (Ett ryskt ord för rumpa som med fördel kan användas i betydelsen ”allt går åt fanders”). Spring!

Vi skrek av skratt. Vi skrattade därför att vi måste skratta. I morgon är första dagen på det nya året och ingen vet vad som händer. Alla mina kompisar säger samma sak. Kanske det går åt skogen ordentligt den här gången. Kanske det blir zjopa på riktigt. En ekonomisk katastrof. Skenande inflation. Vad ska man göra? Vad kan  man göra? Skratta kan man åtminstone. Och så kan man köpa ett fint nyårssmycke för 100 € som min väninna har gjort, i någon slags eskapism som inte löser problem men som på det mänskliga planet är lätt att begripa.

I kväll kommer hela Katjas familj på nyårsmiddag och vi ska äta zakuski och kalkon i ugn. Den saken är åtminstone säker.

Jag tänker inte komma med några fromma förhoppningar om att det ska bli ett bättre år 2015 på mitt bevakningsområde ur fred- och demokratisynvinkel än det föregående. Tyvärr är jag övertygad om att så inte är fallet. Men likväl önskar jag alla läsare ett gott nytt år, i förhoppningen att någonting bättre kan börja ur de små sakerna.

Gott nytt år, с новым годом!