Tbilisi är som jag minns det – en stad där folk ständigt hälsar på varandra på gatan och där man får en känsla av att alla känner alla. Det är lätt att få intervjuer och lätt att ta sig fram. Georgien är ett öppet samhälle och i de intellektuella konstnärskretsarna i Tbilisi känner alla varandra. De kaukasiska samhällena påminner faktiskt ibland förvånansvärt mycket om det finlandssvenska, här utspinner sig samma samtal av typen ”Känner du den och den? Jo, vi studerade tillsammans. Nej, men jag känner hans kusin.”. Även här är det vanligt att folk kallas vid sina smeknamn. Till exempel min väninna Tamar kallas Tamuna eller Tiko, Tamara är Tata och Josef Zozo.

Jag träffade i dag en ung författare vid namn Zaza Burtjuladze som har fått en offentlig uppsträckning av president Micheil Saakasjvili efter ett skämt under ett uppträdande i Kutaisi. Den här staden är känd för att vara en banditstad där Georgiens organiserade kriminalitet är koncentrerad. Burtjuladze utropade frasen ”Må tjuvarna leva! Må skitstövlarna dö!” som är banditslang. Saakasjvili ansåg att författaren istället borde ha prisat regeringens arbete för att förbättra stadens rykte. Sedan tillade presidenten: ”Jag vet var han bor. Men det här är ett fritt land så jag låter honom vara”.

Ett märkligt uttalande av en president. Saakasjvili har väldigt svårt att kontrollera sina känslor. Här i Tbilisi är folk mycket kritiska mot honom, men ute på landsbygden är han fortfarande populär. Nästa år är det presidentval och då tänker miljardären Bidzina Ivanisjvili ställa upp. Det förutsätter dock att han får ja på sin ansökan om georgiskt medborgarskap. (Ivanisjvili är rysk och fransk medborgare men har nyligen sagt upp bägge medborgarskapen).

Nu väntar hela Georgien på beviset att Saakasjvili verkligen är den demokrat han säger sig vara och inte sätter käppar i hjulet för den populära miljardären och mecenaten.

Enligt en sociolog jag intervjuade i dag lever 42 procent av befolkningen i Georgien under existensminimum, dvs på en inkomst under 70 euro i månaden. Trots storslagna projekt har Saakasjvili inte lyckats minska fattigdomen. I morgon ska jag förhoppningsvis träffa några av dessa människor då jag åker ut till ett flyktingläger utanför Tbilisi, där flyktingar från kriget i Sydossetien är bosatta sedan 2008.