Anna-Lena Laurén älskar och uthärdar livet i Moskva

Okategoriserad

”Varför skriver ni aldrig något positivt om Ryssland?”

30 Nov , 2015, 16.56 Anna-Lena Laurén

 

Jag skrev nyligen en kolumn om ett av mina favoritprogram på rysk tv, nämligen barnprogrammet Spokojnoj notji malisjy. Kolumnen kan läsas här.

En av mina kolleger mejlade och tackade, och konstaterade samtidigt att det är trevligt att ibland läsa någonting positivt om Ryssland. Det fick mig att fundera över en fråga som visserligen inte är ny, men som inte har känts så här aktuell på länge. Nämligen på mitt jobb och bevakningen av Ryssland, vilka saker jag skriver om och varför.

När jag flyttade till Moskva första gången år 2006 drevs jag av viljan att beskriva ett annat Ryssland är den bild vi ständigt fick oss serverade i det vanliga nyhetsköret. Putin hade då varit president i sex år och de repressiva åtgärderna var redan omfattande. Människorättsbrott, valfusk och försök att kringskära det fria ordet var i fokus för bevakningen från början.

Ändå fanns det en känsla av att mycket av det som pågår inom Ryssland inte kom fram i västerländska medier. Det fanns en känsla av att landets riktning fortfarande inte var helt och hållet utstakad. Att Putin var auktoritär och vad han ville med Ryssland var uppenbart. Men Putin och Ryssland var inte samma sak. (Vilket bevisas bland annat av de omfattande demonstrationerna mot Putinregimen och valfusket 2011 och 2012.) Framför allt hade Ryssland ännu inte gått in i ett grannland och ockuperat en del av dess territorium.

När Ryssland gjorde det första gången under Georgienkriget 2008 påverkade det naturligtvis vår bevakning, helt enkelt därför att det var en stor nyhetshändelse som uppslukade oss helt och hållet. Skillnaden, är att även om Putin hade ett grundmurat stöd redan då uppfattade inte ryssarna i gemen att han avskaffat en historisk orättvisa genom att gå in i Georgien. Det gjorde man däremot med Krim. Det ryska bandet till Ukraina är över huvud taget mycket mer känslomässigt än till Georgien och det ger upphov till vissa överslag i debatten som jag som journalist måste rapportera om, trots att de bekräftar bilden av Ryssland som aggressivt och oberäkneligt.

Jag får ofta höra att vi i väst inte ”förstår” de djupa ryska banden till Krim. Personligen har jag redogjort för Krims historia många gånger. Men det ändrar inte på att Krimhalvön fortfarande de jure är ukrainskt territorium.

(Som jämförelseobjekt kan vi konstatera att Turkiet nu håller på att värma upp sina relationer till EU utan att Ryssland har några synpunkter på den saken. När Ukraina ville ingå ett associationsavtal med EU ansågs det däremot handla om ett försök att skada Moskva. Detta nämner jag inte för att jag anser att väst har gjort allt rätt i fallet Ukraina. Jag bara skriver det jag ser.)

Sedan Putin annekterade Krim och blandade sig i striderna i östra Ukraina uppfattas han som ett säkerhetshot för resten av Europa. Det kan man tycka vad man vill om, men det är ett faktum och något man måste bevaka.

Finns fortfarande ”det andra Ryssland”? Det finns det. Det finns Tjajkovskijs, Tolstojs, Tjechovs och Dostojevskiijs Ryssland som Nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj talade om. Det finns en kultur bred och djup som ett hav, litteratur, teater, goda samtal och gräl. Allt detta finns. Och det är viktigt att skriva om det.

Som journalist försöker jag vara tydlig och klar med att jag inte kopplar ihop de här sakerna. Jag intervjuar inte alla dessa fantastiska ryska författare eller Oleg Orlov från Memorial för att visa att om Putin låter de här personerna verka så kan han väl inte vara en riktig diktator. Jag intervjuar dem därför att de finns och är intressanta personligheter som har något att säga. Om man vill förstå vad Ryssland är måste man ständigt vrida på huvudet, det är så lite som ryms i ens synfält i ett land som är så stort och så rikt.

Och när Ryssland sänder in soldater och vapen till östra Ukraina skriver jag inte om det för att bekräfta ett narrativ av Ryssland som jag själv bekänner mig till. Jag bekänner mig inte till några narrativ, jag skriver om det jag ser.

Ibland intervjuar jag personer som uppriktigt älskar Putin och på ett logiskt och begripligt sätt kan förklara varför de gör det. Jag gör det inte för att legitimera Putin. Jag gör det för att vi ska förstå varför han är populär.

Jag drivs inte längre av viljan att skildra ”ett annat Ryssland”. Jag drivs av viljan att skildra Ryssland, punkt. Med alla de brister det innebär eftersom det jag producerar härifrån omfattar en minimal bråkdel av allt som sker.

Det är klart att jag är besviken på den riktning som landet har tagit. Men är det något jag har lärt mig under mina år här är det att det ständigt sker saker i Ryssland som vi inte har en aning om. Det uppstår protester eller rörelser som vi först inte kan se. Vi som bevakar Ryssland är alltid på efterkälken. Vi inser att saker håller på att ske när de redan har skett.

Det är i dagens läge meningslöst att syssla med önsketänkande om Rysslands snara demokratisering. När jag får frågan ”varför skriver ni aldrig något positivt om Ryssland?” brukar jag svara att vi skriver om det som sker i det här landet, punkt. Det betyder inte att det här inte skulle vara ett land med andra saker värda att skriva om – det är bara det att just nu har det här landet mycket stora problem, både inrikes och utrikes. Att i ett sådant läge försöka upprätthålla någon slags fifty-fiftybalans i negativa och positiva texter går inte och det är heller ingen utgångspunkt för någon som helst form av hederlig journalistik.

Men när jag skriver om positiva saker, som till exempel rysk barnkultur, gör jag det inte för att bryta någon trend. Jag gör det för att jag bor här och lever ett vanligt liv med min familj, jag träffar vänner, går på restaurang, ibland går jag på fantastiska föreläsningar med ryska intellektuella, ibland intervjuar jag folk som hatar EU så mycket att deras svar inte går att använda på grund av alla svordomar.

Ryssland är för mig fortfarande ett land med riktiga människor i. De kommer alltid att finnas. Jag ska erkänna att jag ibland kan känna en viss resignation över de politiska regimer det här landet producerar, men inför människorna? Aldrig.

39 kommentarer

  1. William Stonehead skriver:

    Hej Anna-Lena

    Att vara objektiv och vara Svensk eller Finländare är svårt för att många av oss är uppfostrade till att misstänka Ryssar eller Rysskland. Vi alla borde se det hela lite mera från ovan

    Se vem gav Finland självständigheten, det var en man från Ryssland, vem byggde Finlands järnvägar det var Ryssland.

    Finland hade aldrig blivit självständig om man hade tillhört Sverige aldrig !
    Faktum är att Ryssland är för stort land att regera över, därför föreslår jag att man delar landet vid uralen, till en Europeisk del och asiatiska delen. Den förstnämnda skall söka medlemskap i EU då skulle vi alla ha en gemensam rike med namnet EUROPA för vi är alla så lika, har samma värderingar mm.

    Hälsar : William Stonehead 50 år i Sverige Huh !

  2. M. skriver:

    Till skillnad från kommentaren ovan så passerade inte min modereringen, verkar det som. Av vilken anledning?

  3. Dan skriver:

    Du skriver att du är besviken den väg Ryssland tagit . Varför inte rapportera mera om Natos roll och närmande till Rysslands gräns,—Nato har idag i princip målat in Ryssland i ett hörn , varför inte försöka förstå Ryssarnas inställning till detta intresse från Natos sida. Vore okså intressant för oss läsare att få en mer djupgående analys av Natos verkliga motiv med sitt närmande till Rysslands kärnområden.
    Skärpning Anna-Lena,–enögdhet är aldrig trevligt!!

  4. M. skriver:

    Ännu en kommentar som publiceras samtidigt som den jag författat hålls utanför kommentarsfältet. Varför?

  5. Moritz skriver:

    Jag läser gärna Anna-Lenas bidrag. Hon är mångsidigt kunnig och en tillgång för Hbl. Jag följer också några tyska bloggare som skriver om Ryssland. De som är fast bosatta i landet skriver i stort sett i samma stil. Tillfälliga rapportörer är mycket mera ensidiga, oftast fräna.
    Fortsätt A-L.

  6. Alexander skriver:

    Flera europeernas problem är att de ser Ryssland ensidigt – antingen ur en negativ eller en positiv synvinkel, beroende på sina förkärlekar. Liksom författaren gör. Båda är mycket naivt och blåögd. Men det har också Ryssland självt bidragit till. I själva verket har Putin förverkligat alla russofobernas värsta mardrömmar (eller bästa drömmar). Han har återigen visat för hela världen ”den ryska björnen”.
    I alla fall kan man inte bedöma läget i Ryssland efter programmet Spokojnoj notji, malishi 🙂 Som jag förresten tittade också på i mitt barndom i Sovjetunionen )))

  7. Elisabet S skriver:

    Vill instämma att Anna-Lena Laurens rapporter är alltid läsvärda och sakliga. Tack.

  8. kerstin skriver:

    har for lange sedan slutat att ”tycka positivt eller negativt” om denna skribent. Anser som Dan att manga arenden ur
    finlandsk synpunkt borde redovisas av en neutral journalist.
    Ta t.ex Nato, en ensidig EU-politik, Finlands sarstallning som
    granne till Ryssland mm mm.
    Hon vet naturligtvis den finlandska installningen hos geme-
    ne man och kvinna.
    Rysk barnlitteratur till all heders – men som korrespondent i utlandet och med sa manga nedvarderande inte for oss upplysande ”meningar” – har forvantningarna grusats.

  9. Mupp skriver:

    William S. borde inse att det hur Sovjetunionen (eller kommunist-Ryssland) ”gav självständigheten” åt Finland inte berodde det minsta på nån snäll upplyshet. Samma gäller då Peter den Store gjorde Finland till ett autonomt Storfurstendöme. I båda fallen handlade det om strategi, inte att göra en medvetet stor tjänst för Finlands folk (även om det i slutändan blev så). I Lenins fall var Finlands självständighet bara en tillfällig situation. Planen var att ett rött Finland, som genomfört revolutionen till punkt och pricka, skulle uppgå i Sovjetunionen i ett senare skede. Samma gällde många andra länder. Att Sovjetunionen gav de röda gardena vapen och senare var hemort för Finlands kommunistiska parti är inte nåt bra CV för en ”självständighetsgivare”.

  10. Lena skriver:

    Anna-Lena Lauren är kunnig, påläst och juvelen i kronan för finsk Rysslandsbevakning i allmänhet och Hbl i synnerhet . Ryssland är annorlunda och det gör det svårt att förstå, därför behövs sådana som A-L desto mer. Att dra in NATO i sammanhanget är ytligt och irrelevant

  11. Bereznjak skriver:

    Lena träffar huvudet på spiken i sin första och andra mening. Instämmer till hundra procent. Tack för att du orkar, Anna-Lena!

    Lenas sista sats väcker följande tankar. Jo, ”ytligt och irrelevant”, men det är tyvärr kärnan i den massiva indoktrinering som den ryska statsledningen håller på med.

    Pratade nyss med en pensionerad gränsbevakare i den ryska provinsen, som tagit intryck av en viss barnombudsman och en viss docent och som var övertygad om att amerikanarna i dag för kommandot över Finland och att hela det ryska riket är omringat av ”fienden”.

    Dan uttrycker detta med att Nato ”målat in Ryssland i ett hörn”. Som om Nato skulle vara en expansiv och aggressiv statsbildning som rycker fram. Så är det ju inte. Nato är en frivillig försvarsorganisation som inte kan ha några andra ”verkliga motiv” än sina medlemmars trygghet och säkerhet.

    Vill Dan ha en mera djupgående analys av detta, rekommenderas att fråga de länder, som på senare tid sökt sig under Natos paraply. Inte brukar de ha några som helst problem med att redogöra för sina verkliga motiv, som är allt annat än aggressiva. Tyvärr går detta budskap bara inte hem i dagens Ryssland.

  12. Ronnie skriver:

    Vi lever lyckligtvis i en västerlänsk och skandinavisk demokrati, vi är här berädda att arbeta för att vårt gemensamma samhälle fungerar.
    Ryssland har aldrig varit, och kommer sannoligt aldrig heller att bli en demokrati, folket vill ha en stark ledare och en komplicerad hierarki.
    Det är en otroligt stor kulturskillnad mellan oss, och med åren blir den bara större.
    Vi finländare kommer förhoppningsvis aldrig att glömma vår gemensamma tragiska historia, och de facto att våra föregående generationer kämpade hårt för att försvara vårt fosterland mot vår enda verkliga fiende, Ryssland!

  13. Svenne skriver:

    Synen på Ryssland i den här bloggen är skrämmande ensidig och bitvis direkt lögnaktig. Jag skulle vilja veta exakt vilka bevisen är för att det bara skulle ha varit tillfällig taktik som Lenin gav Finland dess självständighet.
    NATO:s utvidgning går inte att komma ifrån och som är ett direkt brott mot de löften som gavs 1990.
    Det rysk-amerikanska samförståndet som rådde under större delen av Jeltsin-epoken är tack och lov ett minne blott.

  14. Bereznjak skriver:

    Bäste Svenne, om Jeltsin-epokens rysk-amerikanska samförstånd hållit i sig, skulle Nato idag se annorlunda ut. Antingen skulle försvarsalliansen inte ha utvidgats, eftersom Öst- och Mellaneuropa då inte hade behövt dagens säkerhetsgarantier. Eller så hade Ryssland även själv gått med i Nato, vilket inte varit så illa.
    Undrar vilken lustigkurre det är som nödvändigtvis önskar en motsättning mellan stormakterna?
    Vad farbror Lenin innerst inne tänkte finns kanske inte dokumenterat. Men det som efterträdaren Stalin försökte, kräver knappast någon bevisföring. ”Gåvan” från 1917 inlöstes helt och fullt först 1939-40 och 1941-44.

  15. M. skriver:

    Då gör vi ett försök till med att publicera en kommentar. Nu rör ju frågan inte bara varför det skrivs så lite positivt om Ryssland, utan varför det sprids så mycket rena lögner och felaktigheter. För att ge några exempel ur HBL’s rapportering:

    Estlands president intervjuades i våras och diskuterade potentiella ’skräckscenarier’ där Ryssland skulle få för sig att invadera balt-staterna, vädjade till större närvaro av Nato-trupper osv. Samtidigt sa han klart och tydligt i intervjun att han är ”at the calm end of the spectrum”, och vid tidigare intervjuer har han också sagt att det är närmast otänkbart att någonting i stil med vad som hänt på Krim skulle hända i Estland. Hur rapporterade Hbl om detta? Man skrev i ingressen att ”enligt Ilves är ett ryskt anfall högst sannolikt”! Trots att inget sådant hade sagts i intervjun. En ren skär lögn.

    En annan rubrik löd ”I Moskva: Ge oss Finland härnäst!”. Vad rörde det sig om? Jo, en grupp ivriga nationalister hade börjat skandera om hur Ryssland nu borde gå vidare och invadera Finland och Polen. I en folksamling troligtvis bestående av tusentals människor, eller ännu mer. Om denna grupp nationalister gav upphov till sådana rubriker, vore det inte också rimligt att skriva ”I Stockholm: Död åt svartskallarna!” efter en vit makt-demonstration omfattande något dussintal nynazister? Den folkliga förankringen för en rysk invasion av Finland och Polen är ju inte mycket större än stödet för nynazism i Sverige.

    I samma anda skrevs det om Andrej Illarionovs uttalanden i fjol, då han förklarade att Putin ville komma åt Finland efter Krim-övertagande och ”skapa historisk rättvisa”.

  16. Harry Sebbas skriver:

    Om vi alla tänker efter, utan att vara oärliga om Ryssland. Ryska ledare har uppträtt hotfullt, samt även uttalat sig med mycket hot mot många av sina grannländer. Samtidigt sen Putin & Co gick in i Krim, så är det inget förtroende kvar för Ryska ledare. Enligt många så saknar omvärlden inget förtroende för Ryssland. Däremot så finns det många fina ryssar, bl a som jag känner här i Sverige…

  17. M. skriver:

    Sanningen är förstås något mer komplicerad än att Ryssland ’uppträtt hotfullt’. Det var ju inte så att de gick in i Krim utan att något hänt dessförinnan – Krim stod ju bakom presidenten som tvingades fly landet och avsattes på ett okonstitutionellt sätt, så inte undra på att lokalbefolkningen på Krim var emot detta. Likaså de östra regionerna av Ukraina, där upp till 90% av befolkningen röstat just på denne president. Den som faktiskt läst opinionsundersökningar ifrån Krim ser tydligt att befolkningen där mycket riktigt ville bli del av Ryssland, med överväldigande majoritet. Men det är förstås inget Hbl rapporterar om.

  18. Mille skriver:

    M, det du skriver är skrämmande. Vad spelar det för roll att det flesta var ryssar på Krim? Regionen låg i Ukraina. Det du skriver om opinionen är snarare löjligt än skrämmande.
    Ryssland gör en opinionsmätning på Krim efter de annekterat Krim. Det är självklart att får en mätning som är fördelaktig till Ryssland. Dom vågar inte annat.

    Samtidigt så gör det här att du tycker Hitler gjorde rätt som tog gränstrakterna i Polen och Tjeckien för där bodde det mest tyskar.
    Varför lämnar inte Ryssland över landområdena som de tog av Finland 1944? Det var Finskt territorium, men ditt resonemang var det rätt att ge dom delar av Finland. Ryssland säger hela tiden att Krim har mer varit ryskt än ukrainsk. Det gav Putin rätten till Krim enligt honom och då borde Putin ge tillbaka våra gamla landområden.

  19. M. skriver:

    Synd för dig att de opinionsmätningar jag åsyftar är gjorda i väst – Gallup of GfK, exempelvis. Ett citat ur den senare:

    ”In answer to the most important question: “Do you endorse Russia’s annexation of Crimea?” 82% of the respondents answered “yes, definitely,” and another 11% – “yes, for the most part.” Only 2% gave an unambiguously negative response, and another 2% offered a relatively negative assessment. Three percent did not specify their position.”

    Det är synnerligen intressant att jämföra opinionsundersökningar på Krim jämfört med olika delar av Ukraina – i Ukraina säger man att USA och EU haft gott inflytande under konflikten medan Rysslands inflytande varit negativt, medans Krim-borna med överväldigande majoritet svarar precis tvärtom. Du får säga vad du vill och dra vilka paralleller du vill angående själva annekteringen, men faktum kvarstår att Ukrainas president avsattes på ett okonstitutionellt sätt vilket befolkningen i de östra delarna av landet + Krim genast reagerade emot. Med facit i hand efter en lång konflikt i östra Ukraina kan vi med säkerhet dra slutsatsen att om Ryssland hållt sig utanför Krim så hade vi haft ett inbördeskrig på två fronter med fler dödsoffer.

  20. M. skriver:

    Till skillnad från år 1954, då Chrusjtjov bokstavligt talat ”gav bort” Krim till Ukraina utan att fråga Krim-borna vad de tyckte om det hela, så fanns ju möjligheten att gå och rösta i frågan i fjol. Då jag känner folk på Krim kan jag ganska lätt bekräfta hur stämningen där varit, hur folk i allmänhet ger sitt stöd till det som hänt (vilket märks inte minst på att 70% av rösterna i senaste valet gick till Putins parti…), osv. Misstron emot Ukraina har knappast blivit bättre efter ett blodigt inbördeskrig, eller saboterandet av elektricitet-tillförseln ifrån Ukraina, som sedan en tid tillbaka lämnat stora delar av halv-ön helt eller delvis utan ström.

  21. Jack skriver:

    På Krim verkar ju människorna leva i fred. Det gör dom inte i Ukraina, där nazister och krigshetsare tagit makten.

  22. Ville skriver:

    Jag var nyligen i Västra Ryssland och kan säga att invånarna är sakliga och trevliga.

    Problemet är det politiska beteendet som skapar nationalism baserad hatande.
    Plus diktaturen ogillas av demokratiska länder.

  23. Rolf Nilsson skriver:

    Ryssland har haft ett helvete i sin historia och jag antar att det behövs en stark ledare som Putin. Diplomati och öppenhet gentemot Ryssland skulle väl alla tjäna på i längden. Det går ju bra att samarbeta med det kinesiska undrets ledare.

  24. Isnt nu int skriver:

    Hej Anna-Lena,

    jag har följt dig sedan februari 2014 i Svenskan (svd.se). Nu måste jag betala för att läsa dina artiklar och det vägrar jag att göra. Nu är jag hänvisad till svenska flashback.se. Där finns intressant information och du har ibland citerats där.

    Du och jag har inte alltid samma åsikter, men du känner Ryssland och vet mer än vad jag gör. Jag kan inte språket och därför lyssnar jag på dig.

    Ryssland anklagas ständigt för det som händer i Ukraina och jag tycker inte att det är rätt. EU och USA genomförde en kupp och sedan fick Ryssland skulden för allt elände som följde. Det är så illa att vi har farliga spänningar i nordeuropa. Anna-Lena, jag ber dig rapportera mer om Ukraina. Där hittar vi rötterna till dagens spänningar och några rötter kommer från Bryssel och Washington.

    Det är roligt att få skriva på en finlandssvensk blogg. Jag seglade i skärgården när jag var ung och mötte en fantastisk kultur år efter år. Inte bara på Åland, utan också på Houtskär och Pargas närmare Åbo. Vilka fantastiska historier jag fick höra och folkets dialekt ringer ännu i min öron. Ibland tänker jag att den svenska kulturen behöver räddas från Finland.

  25. Srdjan skriver:

    Svenskar lär sig och hata Ryssar på dagis vad kan man förvänta sig
    bra om Ryssland bomba sönder Sverige då finns det anledning till hat

  26. Isnt nu int skriver:

    Srdjan, jag fick lära mig respekt för Ryssland i den rikssvenska skolan. Vi fick lära oss likheter och senare har jag lärt mig flera. Morfar var alltid en vän av Ryssland. Finnar och finländare har bättre förstånd på Ryssland, men döm inte ut alla svenskar.

    Jag förstår att du är bitter, men krig är ruskigt. Det vet folk i Ryssland, Finland och det vet jag. Vår svenska media följer Natolinjen och det är illa, men folket lyssnar inte som förut och folket gillar inte Nato. Just nu ligger förtroendet för journalister i botten i Sverige. Samma trend ser du i andra länder i Europa. Politikerna är inte alla som Wallström och Bildt. Det finns ett tyst motstånd mot dem och det ser man på de viktigaste politiska besluten. Media talade om ryska ubåtar och det tonade myndigheterna ned. Sedan fick vi veta att det var USA som gärna kränkte våra flyggränser. Statistiken redovisades. Det var en sensation.

    Jag tror att Wallström mött stort motstånd. Förr talade man om Kremlologer, nu talar jag som en Stockholmolog. Vi får se hur länge Wallström blir kvar. Hon har en tendens att prata för mycket. Socialdemokraterna vill inte ansluta Sverige till Nato. Det pågår en enorm Nato-kampanj i Sverige och Finland. Den liknar den tyska pressen under de två världskrigen. Branting och Hanson stod emot. Det behöver du veta om Sverige.

  27. Mik skriver:

    Underbart… Den enda som är bra i Ryssland är barnprogram på TV. Jag tror att dina reportage är ensidiga. De är inte genomsyrat med hat som många andra men ensidiga. Man skriver mycket om att Ryssland gick in ett grannland, men man skriver ingenting om vad gjorde (och fortsätter göra) myndigheter i det grannlandet. Jag hade aldrig sett ett ord om tortyr från ukrainska militärer mot civil befolkning fast det finns bevis och människor som gick igenom ukrainska tortyrkammare. Varför reser du aldrig ditt och träffar aldrig dessa människor som behandlades på samma sätt som i koncentrationsläger i Nazityskland? (bara för att se om det är sant eller inte). Tyvärr är dina reportage mestadels vinklade eller påhittade… Det finns många problem i Ryssland, och landet inte är nåt paradis, men ibland ord lögn är det enda som beskriver texter i finska och svenska media.

  28. Isnt nu int skriver:

    Mik, Anna-Lena bor i Ryssland och kan språket. Jag är okunnig och därför lyssnar jag, men jag reagerar på att hon alltid kritiserar den ryska ledningen. Jag tycker att Putin är ett föredöme. Han ärvde Jeltsins Ryssland och kan inte ändra allt på en gång, men han har gjort mycket.

    Jag efterlyser också flera kritiska rapporter om Ukraina. Jag ser ju att landet är i kris. Ukrainas politiker klarar inte ekonomin. De verkar inte klara någonting och Maidanaktivisterna har blivit alldeles för mäktiga. Deras volontärer skjuter fortfarande och struntar i Minskavtalet.

    Anna-Lena har några gånger rapporterat om Ukraina, men Nordens folk behöver mycket mer. När sanningen inte rapporteras är vi bestulna.

    Jag hoppas att Anna-Lena svarar. Hon kanske har skrivit artiklar om Ukraina på senare tid.

  29. Isnt nu int skriver:

    Tack Anna-Lena. Din artikel i rikssvenska DN är intressant. Jag håller med om mycket när det gäller den nordiska situationen och historien. Ryssland, Sverige och Finland och ländernas historia behöver vi lära oss mer om.

    När jag besökte svenskfinland i min ungdom var stödet stort för Kekkonen och jag berömde honom också. Han stod upp för Finland i en svår situation. Vilken rikssvensk kan man jämföra honom med? Kanske Olof Palme och Tage Erlander, som också ville ha avspänning. Nordiska politiker var klokare på den tiden. Koivisto arbetade på en nordisk union av något slag, Nordek tror jag det hette, men han motarbetades av krafter som jag aldrig lyckades identifiera. Var de internationella eller nordiska? Den historien behöver skrivas.

    Nato är inte populärt i Sverige och det är bra att du tar upp det. Den Finlandsfientliga falang du nämner kan jag inte nämna vid namn, men jag tror att den finns. De känner inte Finland och de tjänar inte Sverige. De är historielösa och arga för att Finland och Sverige inte ansluter sig till Nato. Det är farligt när allt ska vara svart-vitt i vår tid. Verkligheten är mer komplicerad och finska politiker vet det.

    Jag har också för flera år sedan besökt en finsk krigskyrkogård och imponerats av hur välunderhållen den var. Minnet av krigen lever i ditt land. Om jag inte hade besökt svenskfinland så skulle jag ha varit mycket okunnig om Finland. Soini och några andra behöver veta det.

    Vi hade närmare band för några generationer sedan. Det sägs att orden matros, torg och kirurg finns på både svenska och ryska. Kan du bekräfta det? Varför säger vi Krim och inte Crimea?

    Jag postar en länk till din artikel i DN och hoppas att jag inte bryter mot någon bloggregel. Jag läser dig verbatim, men också mellan raderna.

    http://www.dn.se/nyheter/varlden/anna-lena-lauren-splittring-i-grannskapet-passar-putin/

  30. MIK skriver:

    Jag skulle aldrig svara i en blogg till nån annan än bloggaren själv, men en sak bör jag säga: jag tror inte att Putin är ett föredöme. Men jag trodde alltid också att det finns en gräns över vilken en man kan inte gå. Före Ukraina trodde jag att inga politiska ideer kan leda till att tortyr tystas, men det tron kollapsade nu. Det finns otrolig antal bevis på hemska saker som gjordes av regeringens (!) styrkor i Ukraina men ingen rapporterar om det. Människor (ibland lik) släpps från ukrainska fängelse med brutna ben och fingrar, militära skjuter ballistiska (!!!) missiler mot sin egen befolkning i ett försök att förstöra kemiska anläggningar (som skulle leda till en katastrof med tusentals offer), vem märker det? Ingen demokrati kan byggas på en lögn och press/bloggare bör stå för det, fast inte nu för tiden.

  31. Isnt nu int skriver:

    Mik, jag har varit på engelska bloggar i åratal och där talar alla med alla. Jag tror inte att det är ett problem att svara någon annan på bloggen.

    Visst kan Putin kritiseras. Vilken världsledare kan inte kritiseras? Putin har strypt viss kritik och det tycker inte västerlänningar om. Jag tror att han försöker skydda sitt älskade Ryssland från utländskt inflytande. Han såg till att få en fungerande relation med de mäktiga oligarkerna och det får han också kritik för. Han kan inte förbjuda dem eller konfiskera deras tillgångar. Han måste samarbeta. Han får kritik för att han inte går in stort i östra Ukraina. För att han inte tar kontrollen över centralbanken och bryter de västerländska finansiella banden. Den kritiken förstår jag. Allt han gör kritiseras i västerlandet och av några ryssar det spelar ingen roll vad. Britterna säger att han personligen tog livet av Litvinenko och nu säger en f.d. fransk underrättelseofficer att det bara är snack. Vi vanligt folk har mycket svårt att tränga igenom dimridåerna. Jag ser Putin som en gammaldags rysk tsar. Det är förstås på gott och ont. Han arbetar för landet, men han slår sönder vissa ägg i processen. Absolut makt har sina baksidor, men Putin verkar i svåra tider och jag vill inte kritisera honom. Sanktionerna skadar landet ganska mycket och han gör vad han kan. Han har i många år gett ryssarna ett bättre liv.

    Ukraina har helt tappat fattningen. Det är skandal att våra media inte rapporterar om det moraliska förfallet. Jag ser sjukdom i landet, men rikssvenska media gör det inte. Mediasituationen i norden har aldrig varit så här dålig förut. Vi får inte rätt information.

    Jag väntar på en kommentar av Anna-Lena om Ukraina. Jag tror inte att det är hennes fel om den inte kommer. Våra journalister hade större frihet för 60-70 år sedan än idag. Våra media är, precis som bankerna och mobilföretagen, maktens lydiga tjänare. Vi lever i en sorts 1984-värld där storebror härskar. Om vi vill veta vad som händer så måste vi leta reda på alternativa nyhetskällor och det tror jag att både du och jag gör.

  32. Svenne skriver:

    Sent svar till Berezjnak. Att det rysk-amerikanska samförståndet är ett avslutet kapitel är mycket goda nyheter. Det fega påhoppet på Jugoslavien hade varit omöjligt idag. Ett krig som byggde på lögner från början till slut. Ryssland gjorde fel som inte stoppade säkerhetsrådsresolutionen om Libyen. Men de låter sig inte luras av västs lögner igen.

    Du har dålig koll på historien. 1941-1944 var det Finland i maskopi med nazisterna som var angriparen.

  33. Isnt nu int skriver:

    Hej Anna-Lena, jag har just läst din artikel i rikssvenska Dagens Nyheter och hoppas att det är okay att ge lite läsarinput på din blogg.
    Ryssland trappar upp på Krimhalvön
    http://www.dn.se/nyheter/varlden/ryssland-trappar-upp-pa-krimhalvon/

    Jag tror säkert att Ryssland mobiliserar vid Krims gräns och det är helt naturligt när president Poroshenko beordrar förstärkning på den ukrainska sidan. Om ryska trupper skulle samlas vid finska gränsen kan du vara säker på att Helsingfors skulle reagera.

    Jag har följt det ukrainska terroristförsöket så gott jag kan eftersom jag inte talar ryska. Det talas om en ukrainsk terroriststyrka på 10 – 15 – 20 man. Några lyckades smita iväg och kan gömma sig eller ta sig över till Ukraina. De eftersöks naturligtvis och Krims befolkning ombeds rapportera misstänkt beteende. Samma sak skulle ha skett i Finland och Sverige.

    Panov, den höge tillfångatagna ukrainska officeraren, sjunger som en kanariefågel, som man säger på engelska och andra pratar också. Allt dokumenteras noga. Vapenförråd lades upp på Krim för ett eller två år sedan och ett sådant förråd besökte de ukrainska terroristerna. Varför skriver jag terrorister? De tänkte angripa infrastruktur och turistcentra inklusive en flygplats. Det kallar jag terrorism, inte sabotage. Några av dem skaffade ryska pass på Krim för att säkra löner och pensioner och sedan ville de angripa sina grannar. Jag träffade svenska och finländska säkerhetspoliser i min ungdom och vet exakt vad de idag skulle ha sagt om ett sådant beteende. De hade moral. Terroristförsöket styrdes av den ukrainska underrättelsetjänsten och/eller armén. Ukraina liknar mer och mer en terroriststat som Somalia och det ser man också på den imploderande ekonomin.

    En viktig sak glöms bort i den västerländska rapporteringen. Stridsvagnar på den ukrainska sidan besköt ryska soldater, enligt en tidig rapport. Enligt en annan tidig rapport dog fyra ryssar, inte två. Sputnik News tonar ned den saken, vilket betyder att informationen var falsk eller att Ryssland vill lugna ned situationen. Några terrorister dödades också och det tonas ned.

    Det enda ljuset i mörkret är att president Putin sade NEJ den här gången. Du är informerad och språkkunnig och vet säkert att civila fortfarande dör i Donbass. Putin är en hårt prövad man. Han går inte i fällan och startar tredje världskriget. Ge honom credit för det och förstå också att han måste försvara Krim. Var den ryska marina övningen planerad i förväg?

    Sötvattenskanalen till Krim är inte ”ur bruk”. Den torpederades av extremistiska Högra Sektorn. Det första försöket lyckades bara delvis, men sedan stängdes vattnet av helt. Alla, inklusive tartarerna, led av detta och den avstängda elen på Krim. Varför stannar tågen på den ukrainska sidan? Är det Moskva som drar i trådarna? Nej, du vet varför tågen stannar och det är inte i Moskvas intresse. Sberbank vägrar att hjälpa Krim och det är en av anledningarna till att bankkort inte fungerar där.

    Två kraftverk byggs på Krim, stämmer det? Bron verkar vara försenad trots att den är prioriterad. Beror det på sanktionerna?

    Vad gäller maktövertaganden, kan du i internationell lag hitta stöd för Natos stöld av Kosovo från Serbien med intensiva bombanfall 1999 och utan folkomröstning? Krim kan inte jämföras.

    Jag är nyfiken på Ryssland och har följt dig länge. Jag vill inte alls visa brist på respekt, bara uttrycka mina egna åsikter. Jag är inte journalist och struntar fullkomligt i vad vissa tidningsägare vill se i tryck. Om du studerar mediesituationen i Sverige ser du att folket överger MSM och läser alternativmedia /(kulturministern är oroad). Vi har våra egna informationskanaler i Internetåldern och tidningarna rasar snabbt. Samma sak hände i Tyskland på 30-talet när det stod samma saker i alla tidningar som i vår tid har jag fått höra.

    Du och andra journalister förstår säkert det här. En av mina grannar är journalist och han har lidit av situationen i tio år. Han var känd på rikssvensk tv och sitter nu och klipper ihop korta lokalinslag för att klara brödfödan. Jag säger inte att det gäller dig, men jag tror att några rikssvenska journalister är beredda att skriva vad som helst för att kunna betala sina räkningar. Flera artiklar är helt oläsliga. På Svenskan klickar jag på kanske en länk och på DN två (på din!). Aftonbladet har jag slutat besöka. Svenska text-tv är inte bra, men bättre. Yle i Böle (dessa underbara namn) slutade jag lyssna på när jag stängde av tv:n, men därifrån kom ofta bättre nyheter än från Stockholm förr i tiden. Kämpa på Anna-Lena och lyssna på dina läsare. Vi är inte passiva mottagare, vi är medarbetare i denna tidsålder. Jag kan inte ryska, men jag är femspråkig och högskoleutbildad. Inled dialog med mig och andra. Vi är inte tomma läglar, vi kan bidra. All information kommer inte uppifrån i vår tid.

  34. isnt nu int skriver:

    Jasnaja Poljana – skrivarlya för en mästare

    http://www.dn.se/kultur-noje/jasnaja-poljana-skrivarlya-for-en-mastare/

    Jag tar av mig hatten för dig efter att ha läst din artikel om Tolstojs skrivarlya, Jasnaja Poljana. Kulturen är ett kitt som förenar folken och Ryssland har mycket att ge.

    De nordiska klassiska kompositörerna liknar mycket varandra och den ryska klassiska musiken räknades som nordisk i Sverige i min ungdom. Sibelius hade också en ”skrivarlya”, ett ganska stort hus som Tolstoj hade. Jag har ännu en artikel om Sibelius, hans liv och hans hus i minnet. Kanske du skrev den?

    Min lya, jag skriver böcker, är på 38 kvadrat i den rikssvenska skärgården (ungefär som Tove Jansson i den finländska tänker jag mig). von Heidenstam skrev i sitt lusthus för att få vara ifred för barnen och Swedenborg skrev i sitt av andra skäl. Lusthuset finns nu på Skansen i Stockholm och är väl värt ett besök. Där satt jag en gång och tänkte på Swedenborgs många tankeväckande böcker (man förstår inte mycket om man inte kollar upp Bibelreferenserna). von Heidenstam skrev antagligen sin biografi om Karl den tolfte i sitt lusthus. Han berättar att döde Karl kom på besök och protesterade. Jag tror på Gud, sade Karl, och von Heidenstam fick skriva om hela sin biografi. Jag är inte glad på Karl, men historien är intressant.

    När du skriver om kultur gör du alltid rätt. Du skriver positivt om Tolstoj och andra författare och då är du en brygga mellan folken. Jag har efterlyst just förståelsen av Ryssland och det glädjer mig att få ge dig beröm. Det är intressant med politik, men den går in igenom det ena örat och ut genom det andra. Den försvinner med åren, men kulturen består.

    Min ryska är begränsad till 50-100 ord och det är likadant med min finska. Det är ingenting, men mer än de flesta rikssvenskar kan. Jag kan åtminstone säga dig följande med skakig stavning: haroche dievotchka, Maladiet (kan jag locka dig att gripa in och översätta?)

    Det här är utanför ämnet, men jag minns min ungdom och vill berätta dig följande. Några av de första finska ord jag lärde mig var hinnasto (prislista) och kiällety (förbjudet). Tänk dig en rikssvensk snorunge på Finlandsfärjan och dra dina egna slutsatser om varför jag lärde mig. Jag formulerade också följande skämt: Norge, Norja, senap, senappia och smör, smörja och skrattar fortfarande lika gott. Ja, om jag inte hade besökt svenskfinland hade jag inte besökt finsktalande städer längre norrut flera gånger i kultursammanhang (Jyväskylä. Loviisa och andra) och varit helt okunnig om landet. Finland har en vän i mig och Soini och andra behöver veta det, som jag tidigare har skrivit. Hur många gånger har finsktalande testat sin skolsvenska på mig? Det vittnesbördet behöver föras fram och jag kan vara en av de få som har chans att göra det på en finlandssvensk blogg.

  35. Isint nu int skriver:

    Anna-Lena, du debatteras nu på rikssvenska flashback. Vågar du gå i svaromål? En försvarar dig och en annan attackerar dig.

  36. Peter Andersson skriver:

    När det gäller svenska journalisters syn på Putin och Ryssland så blir man mörkrädd, den är så dålig och enkelriktad så det för mig bara blir fånigt, svenska journalister överlag har missuppfattat sin uppgift i sin yrkesutövning, dom är inte opartiska som borde vara deras mål i livet.
    Tänk SVT och deras Usa valvaka 2016, program ledarna i studion och reportrarna i Usa var i chock och började nästan gråta när Trump vände och vann valet.

  37. Isnt nu int skriver:

    Peter, våra rikssvenska journalister förstår sällan varken Finland eller Ryssland. De flesta kan bara engelska, ser på USA och har dåliga historiekunskaper. Jaså, har Finland också haft en kung vid namn Gustaf den tredje? Man får skämmas över vår skola.

    Anna-Lena vet mycket mer och rapporterar ofta bra om livet i Ryssland, men hon vet vad hon måste skriva om rysk politik. Det finns några kunniga journalister i Sverige som kan ryska, men de är lika försiktiga. Parnas, Nemtsov och Navalny? Blås upp. Putin är det svårare med. Hela makten är emot honom. Jag tycker att rapporteringen under kalla kriget var bättre, eftersom journalisterna då hade större frihet och det var i vårt intresse att rapportera balanserat.

    Anna-Lena är mångspråkig och talar bra franska också. Hon ska inte underskattas och jag tror att hon har lyssnat på några av oss.

  38. Anatoli skriver:

    Anna-Lena kan ingenting fortfarande om Ryssland. Varför? För att hon är svensk journalisten som tänker med svensk schablon.

  39. D.R.Jerryandersson skriver:

    Tråkigt att vi inte får vara vänner med våra närmste grannar
    Vi gör trots allt en del affärer med ryssland vilket jag har gjort.
    hela mitt bohag med mattor och möbler är gjorda i ryssland
    nu när sovjet ute och ryssland har tagit över och fått ett bättre och större affärsverksamhet än tidigare.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *