Det är snart nyårsafton och jag har varit fullt upptagen hela dagen med att fixa sådant som är bra att fixa innan den ryska nyårshelgen är här och allt slår igen. (I det här landet firas nämligen nyår grundligt och länge.) Köpte mat, fyllde på vattenförrådet, betalade räkningar. Det sistnämnda gör jag på Sberbank och jag var beredd på oändliga köer med tanke på att det snart är helg, men det gick på fem minuter. Banktjänstekvinnan var glad och önskade mig gott nytt år. Eftersom banktjänstekvinnor på Sberbank inte alltid är så glada gav det mig en särskild nyårskänsla.
I matbutiken stötte jag på en annan person som sällan ler, nämligen min granne. Jag råkade stå och utropa i telefon ”men jag är i butiken!” till min mamma som ville skypa när hon passerade. Så fort jag fick syn på grannen bad jag reflexmässigt om ursäkt. Hon gillar inte höga ljud. Det är mycket min granne inte gillar, ska ni veta. En av de saker hon ogillar mest är att jag förvarar min sparkcykel och min dotters cykel i vår gemensamma tambur, något som vi har diskuterat ett par gånger under det gångna året. I samtliga hus där jag har bott i Moskva är det kutym att man får lämna cyklar, barnvagnar och pulkor i tamburen, eftersom det inte finns några andra förrådsutrymmen i Moskvahöghus (varken vindar eller källare). Men min granne anser att tamburen ska vara helt och hållet tom.
Väl hemma kom jag ihåg att det är nyår och att jag har ett förråd med Karl Fazer-choklad i garderoben. Jag tog en ask konfekt, ringde på min grannes dörr, överräckte asken och önskade henne gott nytt år. Hon ville först inte ta emot chokladen, ”så pinsamt”, sade hon på sitt vanliga sätt. (Min granne har en osviklig förmåga att dra negativa slutsatser av allt som sker omkring henne.) Men till sist tog hon emot asken, mumlade att hennes mamma är sjuk och önskade mig gott nytt år.
Man lär sig väldigt mycket av att iaktta människor omkring sig. Jag kommer aldrig att lära känna min granne så jag vet inte vilka kors hon bär på. Men när jag tänker på henne tänker jag på Första Tessalonikerbrevet, 5:16: ”Varen alltid glada.”
Tack vare min granne känns denna uppmaning inte längre som en överdriven hurtighet. Den känns som en livsvisdom, fast inte på det bokstavliga planet. Budskapet är snarare att man ibland faktiskt får försöka vara glad fastän man inte ser någon anledning.
Gott nytt år på er alla!
Gott nytt år. Dina artiklar är alltid bra.
Läste en dikt av var det Runeberg som skrev; ”Var glad du människobarn som slungas ut på tidens flarn..
Tack för fina reportage, artiklar, böcker och fint jobb du gör! Gott Nytt År!
Stort tack och gott nytt år! Och tack för den fina dikten. Jag försökte hitta den men lyckades inte. Den känns bekant. Undrar om det ev. är Topelius?
Grattis i efterskott till guldpennan! Och tack för fina glimtar från öster
Flygarolle