Anna-Lena Laurén älskar och uthärdar livet i Moskva

Okategoriserad

Kvinnofrid

10 Jan , 2016, 10.45 Anna-Lena Laurén

 

Efter händelserna i Köln och därefter i Helsingfors har det uppstått debatt om kvinnors rätt till att röra sig i det offentliga rummet och om mäns inställning till kvinnor i olika kulturer.

En hel del svartvita påståenden har kastats ut. Till exempel att muslimska män per se föraktar kvinnor. Eller att kvinnoförtrycket i Europa är precis lika stort som i patriarkala kulturer.

Själv har jag svårt att hålla med om någondera påståendet, född i Finland, bosatt i Ryssland och med en mängd reportageresor i muslimska områden som norra Kaukasien, Egypten och de palestinska områdena bakom mig.

Ytterst sällan har jag varit med om att bli antastad. Men det har skett några få gånger – både i Finland och i övriga länder.

En gång intervjuade en kvinnlig fotograf och jag en man som bodde ute vildmarken. Det fanns inga hotell i trakten och vi inbjöds att övernatta. Mannen som under intervjun hade varit lugn och sansad drack sig full och bytte helt och hållet skepnad. I flera timmar krävde han att vi skulle lägga oss med honom i sängen. Det hela slutade med att vi steg upp mitt i natten och körde femtio kilometer för att komma till ett hotell. Mannen var finländare.

I Kairo hade jag en manlig fixare som ständigt varnade mig för folksamlingar, bussar och tunnelbanan. Där finns alltid idioter som tafsar på kvinnor, speciellt på europeiska kvinnor, sade han. Det visste jag, eftersom jag hade varit med om att en person i tunnelbanan plötsligt tog på mig. Hans blick glömmer jag aldrig – kåtheten, föraktet.

I Kaukasien har jag aldrig blivit antastad. Däremot har jag ibland behandlats med ett förakt så djupt att försvårade kommunikationen. Det är svårt att tala med en person som anser att du är en lägre stående varelse på grund av ditt kön – det skapar helt enkelt praktiska svårigheter eftersom han inte hör av du säger, vilket leder till att överenskommelser som du tror dig ha ingått inte håller.

Av dessa erfarenheter har jag aldrig dragit slutsatsen att alla finländska män super och våldtar medan alla arabiska män tafsar. Majoriteten av alla mina möte med finländska, arabiska och kaukasiska män har varit goda möten. Sexuella trakasserier förekommer överallt. Min erfarenhet är ändå att de ofta tar sig olika uttryck, att kulturerna har olika koder, att jag i vissa sammanhang är tvungen att agera på ett visst sätt för att maximera min egen säkerhet och i andra sammanhang på ett annat sätt.

I Finland vet jag att det i allmänhet är alkoholen som är det farliga. Inte bara när män dricker – som kvinna ska man aldrig vara full själv i sällskap med män man inte känner väldigt väl.

I arabiska länder gäller det att klä sig täckande, inte se män i ögonen och gärna ha ett manligt sällskap. Fast det gäller inte överallt. Alla regler är som vanligt flytande. En sak är dock säker, nämligen att man aldrig ska sända ut onödiga signaler.

I norra Kaukasien kan jag lingua franca och beter mig i allmänhet precis som jag gör i Moskva. Jag använder inte ens huvudduk eftersom det är helt normalt för de flesta kaukasiska män att ryska kvinnor och stadskvinnor går barhuvade. Men jag har vid flera tillfällen märkt att det är väldigt bra att ha en manlig fotograf. Allt går lättare då.

Även om det är sant att kvinnoförtryck förekommer i alla kulturer, så är det ett faktum att det i vissa patriarkala kulturer är mycket mer utbrett därför att det är en del av ett hederskodex. Det slag av tafsande som jag blev varnad för i Kairo behöver jag inte tänka på i Helsingfors. Det betyder inte att jag aldrig har blivit tafsad på i Helsingfors. Det har jag, fast inte på gatan av okända män, utan av en arbetskollega en gång. Men trots att jag har varit med om detta så anser jag fortfarande att vi har kommit betydligt längre när det gäller jämställdhet och kvinnors rättigheter i Finland än i de flesta av världens länder. Det betyder ändå inte att Finland har varit ett kvinnoparadis – våld mot kvinnor har varit ett av det finländska samhällets största sociala problem i decennier.

När vi försöker komma till rätta med sexuella trakasserier och våld mot kvinnor är det viktigt att understryka att det alltid är lika allvarligt och att det alltid handlar om samma sak: brist i respekt för kvinnor. Det som jag vänder mig mot är påståendet att kvinnoföraktet är lika starkt i alla kulturer och tar sig uttryck på samma sätt. Det gör det inte.

Det ändrar inte på det faktum att varje människa är jämlik och att alla asylsökande inte ska lastas för brott som begås av en liten minoritet.

4 kommentarer

  1. Suvakki skriver:

    Alltså problemet är Koskenkorva. Ja, låt oss ta in alla brottslingar som vill hit och ge dem pengar och stöd. Det finns ju äkta flyktingar bland dem. En minoritet, men ändå.

  2. Lasse skriver:

    Suvakki ibland blir det bara fel när man försöker tänka. Tyvärr blir det oftare fel när man undviker att tänka som du gör. Men du får självklart belägga med statistik att ditt påstående är riktigt eller helt enkelt bara leva med att du är dum. Man får vara dum i det här pk samhället men det är självklart jobbigt att vara det. Annars är den gemensamma nämnaren för alla övergrepp män.

  3. Urban skriver:

    Drömmen om att bo i Sotji.
    Ja jag tror faktiskt att Sotji skulle kunna vara något att flytta till som pensionär.
    Vet inte om man kan få pensionen sänd till Sotji.
    Men det kan man ju fråga pensionsmyndigheten.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *