Anna-Lena Laurén älskar och uthärdar livet i Moskva

Okategoriserad

Underrättelsetjänsten på ljugarbänken

12 aug , 2015, 10.01 Anna-Lena Laurén

 

Jag är tillbaka i Moskva efter semestern. Moskva mötte mig på klassiskt augustivis, med en kvävande hetta, ångande asfalt och pustande pensionärer i skuggan på ljugarbänkarna utanför mitt hus. De har med all säkerhet noterat att jag har återvänt och vidarebefordrat informationen till djungeltrumman. Pensionärerna vet allt. Vi hälsar artigt men har aldrig presenterat oss för varandra, ändå vet de vem jag är. När folk letar efter mig utanför min port vet de ofta berätta huruvida jag är hemma eller inte.

Eftersom detta är ett faktum som jag inte kan påverka har jag beslutat att inte låta det störa min själsfrid. Vårt hus har sin egen lilla underrättelseverksamhet, precis som alla andra hus i Moskva där det bor pensionärer som har tid att hålla koll. Jag kom att tänka på den när ryska utrikesministeriet nyligen sände ut ett formulär till korrespondenterna där vi bland annat ombedes meddela vår twitteradress. Jag har absolut inget emot att uppge den men att gå in på twitter och leta reda på korrarnas konton skulle faktiskt gå snabbare än att sända ut formulär.

Hur som helst borde jag kanske tipsa samtliga myndigheter som vill hålla koll på mig i Ryssland att de har en ypperlig informationsbank i pensionärerna i mitt hus.

Augusti är semestertider i Ryssland och invid en konstgjord liten damm i mina kvarter plaskar hundar och barn från morgon till kväll. Bifogar bilder. Hundarna på bilden ser bägge ut att vara den typ av hund som ägaren har hittat på gatan eller fått av en organisation som tar hand om herrelösa hundar. Det finns flera sådana organisationer i Moskva och antalet vilda hundar man ser på gatorna har gått ner betydligt. Mina kvarter är för övrigt också fulla av små rashundar som trippar omkring i konstfärdigt sydda hundkläder så fort det blir obetydligt kallare.

bild (21)
bild (20)

2 kommentarer

  1. Bra att du är tillbaka i Moskva, så att du kan hålla oss informerade om den ryska vardagen.

    Jag reste till Ladoga och till Gamla Valamo på försommaren.
    Egentligen ville jag dit tillsammans med ryssar som har etablerat sig i Finland och lärt sig svenska (medlemmar i den Svensk-Ryska föreningen).
    Jag ville bearbeta mina fördomar och missuppfattningar.
    Men det blev en resa med flera frågetecken än tidigare ……

    Det är minsann inte lätt att förstå vart vi är på väg. Åtminstone inte for en norrmann strandsatt vid Finska Viken.

    Kramar från Sissel

  2. Anna-Lena Lauren skriver:

    Tack Sissel! Jag förstår dig precis.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *