Anna-Lena Laurén älskar och uthärdar livet i Moskva

Okategoriserad

Ett tåg är mer än ett tåg

13 maj , 2013, 16.17 Anna-Lena Laurén

 

I går återvände jag från en kort Finlandsvistelse över segerdagshelgen den 9 maj. (Under den första hälften av maj står Ryssland i princip stilla). Det fanns inga biljetter kvar på Tolstojtåget mellan Helsingfors och Moskva så jag var tvungen att ta Allegro till S:t Petersburg och därifrån hoppa på ett vanligt tåg till Moskva.

Allegro är ett modernt, fint och dyrt tåg. Utmärkt om man reser med barn eftersom det har en lekplats. Men i jämförelse med gamla fina Repin som hade klassisk restaurangvagn och spetsgardiner är Allegro själlöst.

När vi steg på Moskvatåget på Ladozjskij vokzal greps mina kirgiziska färdkamrater av ruelse. Efter det snobbiga Allegro var vi tillbaka i ett klassiskt sovjettåg med mörka murriga färger, bruna britsar med randiga ihoprullade madrasser, brunblommiga filtar och rutiga linnehanddukar.

Mina färdkamrater tyckte det var deprimerande, det tyckte inte jag. Tvärtom greps jag av en häftig nostalgi när jag tänker på alla de gånger jag och min ryska pojkvän som fattiga studenter reste kors och tvärs i Ryssland i uttryckligen sådana här tåg. Vi köpte bär och piroger på vägen, drack vodka med våra medpassagerare, sjöng sånger och lyssnade på byggarbetare som citerade sina egenhändigt skrivna dikter.

De gamla sovjettågen har en mängd fiffiga detaljer: en stege som man behändigt kan fälla ned för att ta sig till överslafen, en inbyggd flasköppnare under bordet och överraskande mycket plats för bagaget i ett utrymme som alltid ligger i fotändan av överslafarna. Ryska tåg är alltid i tid, oavsett väderförhållanden. Hör ni det, Statens järnvägar i Finland?

Vår provodnitsa, dvs tågvärdinna vandrade fram och tillbaka i korridoren och meddelade att ”allt” är till salu hos henne.

– Te, kaffe, sötsaker! Vadhelst ni önskar er! utropade hon.

Jag frågade om man eventuellt kunde få ett litet glas konjak. En halvtimme senare var hon tillbaka med en hel flaska mild krimkonjak inrullad i en tidning och tre vanliga dricksglas. Hon överräckte flaskan med en glad blinkning. (Nej, det är inte tillåtet att sälja konjak på tåg som saknar restaurangvagn.) Vi drack en liten hutt och sedan lade vi oss på våra britsar.

Hjulen dunkade mot skenorna och tågets krängande rörelser vaggade mig till sömns. Utanför fönstret rusade datjor, trädgårdar och sjöar förbi i en oändlig ström.

Den som inte har rest med tåg i Ryssland vet inte vad det vill säga att resa med tåg.

 

2 kommentarer

  1. Pär skriver:

    Hej!

    Går det att få tag i biljetter till det där gamla tåget mellan Helsingfors – Moskva.

    mvh
    Pär

  2. Åke Sandahl skriver:

    En fin skildring! Hoppas att du inte har något emot att jag stjäl några ord här och där. Jag skriver en berättelse om min ryska mirmor och det känns som om tågresandet då var ungefär likadant…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *