Moskvabloggen

I morse anlände jag till Tbilisi lagom för att bevittna hur tusentals ursinniga präster, studenter och medelålders män jagade några gayaktivister på flykten. Aktivisterna ville demonstrera mot homofobi – i dag är nämligen internationella dagen mot homofobi. Jag antar att resultatet bevisar att det finns en del att göra vad homofobin i Georgien beträffar.

Hela Rustaveli (huvudgatan i Tbilisi) var alldeles full med folk. Jag höll på att fastna i en ilsken mobb och fick nästan slå mig ut. Alla jag talade med sade samma sak: Om EU-medlemskapet förutsätter lika rättigheter för homosexuella så klarar vi oss utmärkt utan EU.

Diskrepansen mellan det politiska ledarskapet och det georgiska folket är på den här punkten slående. Både president Saakasjvili och premiärminister Ivanisjvili vill att Georgien ska bli EU-medlem så fort som möjligt. Ivanisjvili försvarade offentligt gayaktivisternas rätt att demonstrera, vilket är rätt enastående med tanke på att vi befinner oss i ett kaukasiskt land. Att kalla homosexuellas rättigheter för mänskliga rättigheter är nämligen allt annat än politiskt opportunt på dessa breddgrader. På den punkten visade Ivanisjvili faktiskt prov på ett visst mod.

Ett sådant uttalande av en kaukasisk premiärminister vore för övrigt möjligt bara i Georgien, det liberalaste av alla kaukasiska länder.

Men det betydde ändå inte att samhället i sig skulle ha förändrats på något betydande sätt. Av de tusentals människor som gick ut på Rustaveli hade många kommit dit av egen fri vilja och inte på kyrkans uppmaning. De företräder en åsikt som är mainstream i Georgien, nämligen att homosexualitet är en sjukdom.

Ett lands politiska ledning kan besluta sig för en enkel sak: Nu blir vi européer. Men ett land blir europeiskt bara för att det är ledningens strategi. Det tar lång tid att etablera värderingar som till exempel minoriteters rättigheter i ett samhälle. Det gäller för övrigt inte bara sexuella minoriteter – också de etniska minoriteterna i Georgien kämpar mot assimilering.

Jag tror det är viktigt att förstå att vissa strömningar ändras mycket långsamt i de flesta samhällen. Därför skriver jag inte det här inlägget för att himla mig. Jag skriver det därför att det är så här det är.

Bifogar en bild av motdemonstranterna. Flera av dem bär nässelkvastar i händerna för att skydda sig mot synden.