I går satt jag på tåget från Sjeremetevo flygplats  in till Moskva efter en veckoslutstripp tillsammans med min dotter. Vi hade rest hela dagen och hon var naturligt nog trött och litet kinkig. Jag fick gå omkring med henne.

Då dök en hjälpsam medelålders kvinna upp med en chokladbit i högsta hugg. ”Här ska du få lilla vän!” sade hon glatt åt barnet.

Som ni förstår är min dotter ett finländskt barn som inte får äta några sötsaker. Men den ryska tanten brydde sig inte om hennes glädjedödare till mamma utan viftade glatt med chokladstängen. Ryssar tycker om att vara snälla mot barn och det är väldigt vanligt att ge dem sötsaker här. Dessutom såg jag att tanten verkligen ville hjälpa den unga och av allt att döma oerfarna föräldern som inte går omkring med choklad i fickorna.

Det var bara det att det stackars finländska barnet som aldrig får någon choklad inte visste vad det var. Hon bara stirrade förvånat på tanten.

Jag löste situationen med att ta emot chokladen och säga att jag ger henne den senare. Barnet var förnöjt över uppmärksamheten och hade redan slutat kinka.

När tanten hade försvunnit åt jag upp chokladen själv. Det kan mammor behöva ibland.