Moskvabloggen

Just nu är jag i Petrozavodsk på författarbesök, inbjuden av finska konsulatet. Jag kan bara säga en sak: det är alltid lika underbart att komma ut i den ryska provinsen. När man bor i Moskva glömmer man hurdana människorna egentligen är i det här landet.

Det började på tågresan Moskva-Petrozavodsk. Jag delade  kupé med Galina, en trevlig medelålders dam från Archangelsk. Vi åt middag tillsammans och pratade hela kvällen, precis som det ofta blir på ryska tågresor. Det visade sig att hon har läst min bok ”De är inte kloka, de där ryssarna” (på ryska ”У них что-то с головой, у этих русских”) och hon var urförtjust över att av en ödets nyck stöta samman med författaren så här.

Väl framme i Petrozavodsk möttes jag av en energisk bibliotekarie som förde mig till mitt hotell och därefter till en högstadieskola där jag hade bett att få intervjua historieläraren om den nya statliga läroboken i historia, som är under arbete. Jag fick följa med en hel historielektion och sedan intervjua både lärare och elever. Öppna, ärliga och samtidigt varma samtal trots att det handlade om känsliga frågor som synen på stalinismen och vinterkriget. (Ni får läsa artikeln senare i Hbl och SvD.) Att komma in på en motsvarande skola hade troligen inneburit flera veckors arbete i Moskva, nu fixade det sig med ett telefonsamtal.

Den energiska bibliotekstanten, som är närmare sjuttio men fortfarande jobbar heltid, tog mig därefter hem till sig för att bjuda på borsjtj. Jag fick träffa hennes man som är 83 år, född i Ukraina av judisk härkomst, och fortfarande jobbar som anestesiläkare. Han har enbart nattskiften och skriver ungefär en medicinsk bok om året. Han kör bil till jobbet.

Sedan var det författarträff på det vackra klassiska biblioteket i Petrozavodsk. Den lilla salen var fullsatt och nästan längst fram satt Galina med alla sina släktingar. Hon rodnade av glädje när jag vinkade till henne. Jag höll föreläsning utan att titta i några papper, det behövdes inte, stämningen var så inspirerande.

Biblioteket i Petrozavodsk ska jag sent glömma. Den stora aulan med utsmyckade pelare. En imponerande samling av inte bara rysk utan också finsk litteratur. En liten men exklusiv Majakovskijutställning. Överallt doftade det dammigt och trevligt av böcker och papper. Högst upp på bibliotekshyllorna slingrade sig grönskande krukväxter som sorgfälligt vattnas av de energiska bibliotekstanterna.

Och nu sitter jag på mitt hotellrum, försedd med chokladkex som min bibliotekstant (samma som bjöd på borsjtj) tvingade mig att stoppa i väskan för att jag inte skulle svälta ihjäl.

Ryssland är så mycket mer än Moskva. Hädanefter måste jag anstränga mig för att komma ut ur huvudstaden lite oftare.