Moskvabloggen

Taxichauffören tog en titt på min ettåring på vägen in från Sjeremetevo och kommenterade sedan:

– Takaja malenkaja, no uzje finn. Att en så liten en redan kan vara äkta finne.

Just det, svarade jag stolt. Den lilla äkta finnen var i själva verket en finka, dvs en finska (tjej). Ordet betyder för övrigt även fällkniv på ryska. Jag har alltid varit förtjust i tvetydigheterna i det ryska språket. 

Det är roligt att röra sig i Ryssland med barn. Ryssar lägger märke till barn och kommenterar dem. Samt hur föräldrarna klär dem. Hade taxichauffören varit en kvinna hade jag omedelbart fått en uppsträckning för att finkan hade för litet kläder på sig.

Att röra sig med barnvagn i Moskva var också en ny upplevelse. Gatorna i staden är fruktansvärt livligt trafikerade och därför använder sig fotgängarna av underjordiska gångar för att korsa dem. Skenorna som är utplacerade för barnvagnar i trapporna förefaller vara anpassade för traktorer. Det var ett drygt jobb att ta sig upp och ner. Och jag utgår ifrån att detta bara är början.

Men livet i Moskva är en kamp för alla så det är bara att vänja sig. Jag är glad över att vara tillbaka.