Moskvabloggen

I går tittade jag på den ryska talkshowen ”Pust govorjat”, en slags blandning av en romerskt gladiatorspel och Oprah Winfrey. Fritt översatt betyder namnet på showen ”Låt dem säga sin mening” och det är ett av Rysslands populäraste underhållningsprogram. De tar upp precis vad som helst: barnamord, tonårsgraviditeter, pyramidspel. Först visas ett reportage, därefter diskuterar de inblandade  i studion. Jag behöver knappast säga att det hela mest går ut på skrik och vrål och mindre på att finna konstruktiva slutsatser.

Den här gången hade de bjudit in ett antal ursinniga babusjkor som trots löften inte har fått hiss installerad i sitt hus. En pensionerad kvinna marscherade in i studion, drog upp kjolen och visade upp ett par märkbart svullna vader.

– Så här ser mina ben ut! Och på de här benen ska jag gå nio trappor upp varje dag! utropade hon.

Jag är  egentligen inte speciellt förtjust i Pust govorjat, men någonting i det här avsnittet tilltalade mig. Den ryska babusjkan är starkare än sju T-34-stridsvagnar tillsammans. Ingenting kan stoppa henne och hon är inte rädd för någonting.

Min kollega Susanna Niinivaara skriver i sin bok ”Medvedevin Venäjä” (medförfattare Hanna Smith) att hon en gång försökte göra intervjuer på gatan utan att tala med babusjkor. Det gick inte. Babusjkorna lade sig omedelbart i intervjun och tog över den. Jag fnissade högt när jag läste det här avsnittet.

Susannas Rysslandsblogg (på finska) kan ni för övrigt läsa här: http://www.pantterimedia.fi/blog