Anna-Lena Laurén älskar och uthärdar livet i Moskva

Okategoriserad

En bok till gränsvakten

4 maj , 2014, 00.32 Anna-Lena Laurén

 

Jag landade i Odessa för några timmar sedan, efter att första ha varit på väg till Donetsk. Efter beskedet om den fruktansvärda branden i fredags bokade jag om min biljett.

Planet mellanlandade på Boryspil flygplats i Kiev och jag fick gå genom passkontrollen. Gränsvakten frågade vad jag ska göra i Ukraina. Jag sade att jag var journalist.

– Ni bor i Moskva?

– Ja.

–Kom med här.

Jag har aldrig blivit kontrollerad på det sättet på Boryspil tidigare, men jag var inte alls förvånad. I den situation Ukraina befinner sig i just nu  är det inte så konstigt att de vill ha koll. Jag fördes in i ett litet rum och en blond, ung kille frågade om jag hade någon journalistlegitimation med mig. Jag drog fram mitt presskort och i ett infall av skojfriskhet tog jag även fram en rysk översättning av min bok, ”De är inte kloka, de där ryssarna” som jag hade med i väskan. Den brukar jag ofta ha den med mig att ha som gåva. (Tyvärr hade jag inte kvar några ex av den ukrainska översättningen, vilket grämde mig.)

– Här får ni se min bok. Vad tycks? Jag är författare också.

Gränsvakten tittade strängt på boken. Så drogs hans mungipor upp i ett leende.

– Har ni fler ex av den här boken? Kan jag inte få ett?

Det fick han förstås. Därefter eskorterade han mig genom passkontrollen.

O vad jag älskar Ukraina.

P.S. Ni kan läsa min senaste rapport från Odessa här:

http://hbl.fi/nyheter/2014-05-03/601806/odessa-i-chock-efter-dodsbrand

 

6 kommentarer

  1. Stefan Gehander skriver:

    Du borde skämmas. Det är infantil journalistik a la Kiev idag att försöka på alla sätt förnedra på etniska grunder. Du är som Lesja Ukrainka, som satt i ett palats på Krim och skrev tårdrypande poesi om hur hon älskade Ukraina och hatade ryssar och polacker.

  2. Joonas Ollila skriver:

    Stefan, jag tror du har missförstått något. De som har läst boken vet att den ingalunda nedvärderar ryssar på något sätt, utan snarare är en beskrivning om författarens (stundom hat- oftast kärleks-) relation till ett land och dess invånare.

    Allmänt taget så måste man väl kunna kritisera ett lands regering och styrsätt utan att det tolkas som etnisk förnedring. Jag är inte så värst förtjust i bristen på demokrati i Ryssland, men landet har fortfarande en plats i mitt hjärta.

  3. Stefan Gehander skriver:

    Jag har inte läst boken, jag siktade in mig på dess titel och förlöjligandet, kryperiet för den ukrainska regimen. Det finns också en ganska otrevlig tendens i artikeln om Odessa att reducera frågan till vem som började, som om människobålet skulle kunna rättfärdigas. Författaren har också skrivit i vår lokaltidning här i södra Sverige, senast ett förlöjligande av ryska ”hjältar” på Krim, särskilt den unga kvinnan som nu är chefsåklagare där. Så jag blev arg,
    Visst får man kritisera, men då ska kritiken gälla för alla, till och med det egna. Varför det inte skulle finnas demokrati i Ryssland begriper jag inte. Som jag ser det är den mer levande än hos oss, för att inte tala om andra länder i Europa. Det krävs först att vi är överens om vad saken gäller. Demokrati är ett system för att rösta fram folkets vilja. Inga problem med det i Ryssland. Att de sedan inte vill ha pedofili och homosexualitet som samhällsbärande fenomen hör till ett annat område. Beslutet attt inte tillåta sådana fenomen bland barn fattades demokratiskt. Att vara bög kan inte vara ”demokratiskt”.
    Hur det står till med yttrandefriheten i Väst vet vi väl nu lite mer om i samband med krisen i Ukraina.
    Ryssland har sedan länge en plats i mitt hjärta också, precis som Finland, där jag varit många gånger.

  4. Mattias skriver:

    Stefan, menar du allvar att du inte ser några problem med ”demokratin” i Ryssland? Har du inte noterat att man har en ledare sedan snart 15 år som aldrig deltagit i en politisk debatt? Eller att parlmentet inte sedan 2003 innehållit något verkligt oppositionsparti? Eller att valfusket i senaste parlamentsvalet var massivt? Eller att flera av oppositionens ledare för mycket långa tidsperioder satts i husarrest utan rätt att kommunicera med omvärlden med hänvisning till utredning av ”brott” som av allt att döma är uppdiktade? Eller att ett flertal oppositionellt sinnade nyhetsmedier och bloggar nyligen blockerats för Rysslandsbaserad läsare?

    Din kritik mot Anna-Lena faller ganska platt om du själv har en så extremt vinklad syn på verkligheten.

  5. Stefan Gehander skriver:

    Politisk debatt är meningslöst pladder och har inget med demokrati att göra. Folkvälde är tvärtom när man lyssnar på folket, vilket Putin gör men inte våra partiledare, som bara lyssnar på sig själva. Men, återigen, detta pladder har inget med demokrati att göra.

    Det finns däremot en mycket levande politisk debatt mellan partierna i Ryssland, där opposition inte innebär att nästa val skall vinnas till varje pris. För att inte tala om media, med tiotusentals tidningar, hundratals kanaler i radio och TV samt föreningar och organisationer, som kan opponera sig på ett sätt som våra samhällskritiker bara kan drömma om.

    Talet om valfusk är löjligt och betalas av USA via svenska ambassaden och Golos. En organisation som Golos med stöd av Rysslands ambassad och finansiering från t ex Eurasiska unionen är omöjlig i Sverige.

    Snowden och Assange är bara två tydliga exempel på att husarrest med uppdiktade anklagelser inte är något ryskt fenomen. I Ryssland manar ”oppositionen” till störtande av den legitima makten, också det ett brott hos oss.

    Det finns inga bloggar eller media som blockerats, förutom de som brutit mot lagar, liksom du inte får säga vad du vill på nätet i Sverige. Jag tror att du tänker på Dozhd, kanalen som skymfade de överlevande från blockadens Leningrad, där andra organisationer, t ex teleoperatörer, vägrade att ha med dem att göra.
    Återigen, allt detta har knappast något med demokrati att göra i egentlig mening. Ryssland har fria val, det är odiskutabelt. Putin är legitimt vald och populär. Han talar i timmar med folket och lyssnar till alla partiers förslag för att skapa en kompromiss som håller för alla.

    Slutligen, vem är vi att döma Ryssland? Demokratins högsta instans? Varifrån får vi denna rätt? För att vi är ”exclusive”, som Obama uttryckte det?

    Nej, det håller inte. Den som tror att han eller hon är förmer, har redan gjort fel. Den som inte ser sina egna fel, ska inte uttala sig om grannens. Känn dig själv, som grekerna sade.

  6. Mattias skriver:

    Stefan, du skriver att ”den som inte ser sina egna fel, ska inte uttala sig om grannens”. Ändå är det precis vad du själv gör. Du förnekar på ett patetiskt sätt de uppenbara (för alla seriösa bedömare) bristerna i den ryska ”demokratin” (Ryssland är i bästa fall en demokratur) samtidigt som du ger dig på att svepande kritisera USA, Sverige och andra etablerade demokratier.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *