Anna-Lena Laurén älskar och uthärdar livet i Moskva
I går stod jag i rulltrappan på väg upp ur tunnelbanan. Framför mig stod en ung kvinna i höga stövlar, mönstrade strumpbyxor, moderiktig kjol och en ärmlös päls av silverräv. (Ärmlösa pälsar är sista skriket för alla chica moskvitjkor nu då det har blivit kallare. Jag tycker att de verkar vara ganska opraktiska men det är ju en ovidkommande detalj) Hon hade långt utslaget glänsande hår och fingrade på sin iphone med välmanikyrerade händer.
Sedan spottade hon ut sitt tuggummi. Bara spottade ut det. Rakt framför sig.
Jag känner mig ofta oerhört barbarisk bredvid dessa moskovitiska uppenbarelser, men nu vet jag inte längre vad jag ska tro.
Här bloggar
På plats i Moskva bevakar HBL-journalisten Anna-Lena Laurén Ryssland. Hon reser ofta till Ukraina som hon har följt med i flera år och hon håller också ett öga på Kaukasien och Centralasien.
Att visa förakt ingår tyvärr i beteende hos många nyrika moskvabo. Man kan kalla det både som förakt och som fräck show (faire de l’epate или по-русски — эпатаж).
Måste komma med en kommentar. Gick härom dan förbi det nya Musikhuset här i Helsingfors. Här har man en mycket vacker, gråsvart stenläggning. Tjusig! Döm om min förvåning när jag såg att den redan nu, efter drygt två månader, är full av utspottade tuggummin. Nyrika ryssar? Tror inte det.
http://ulfpersson.wordpress.com/?s=social+kompetens