Moskvabloggen

Sent i går kväll återvände jag från en resa till Donetsk i östra Ukraina. Jag tog alltså ut några kompdagar för att samla material till min nästa bok om så kallade demokratiska revolutioner (bland annat den orangea revolutionen). Östra Ukraina och Donbass-området med sina kolgruvor och tunga industri var en motvikt till den orangea revolutionen 2004, och nu ville jag veta hur de ser på efterspelet. Viktor Janukovitj som senare vann presidentvalet mot de orangea är från den här regionen.

I den lilla kolgruvearbetarstaden Petrovka intervjuade jag familjen Pavlijtjuk där tre generationer har arbetat i kolgruvan: Morfar, mormor, far och tre söner. Deras yrkesstolthet ingav respekt. Mest berörande var ändå mamman i familjen, Marija Pavlijtjuk. Hon hade hållit ihop sina stora familj under år av knapphet och alltid sett till att det fanns mat på bordet, också på 1990-talet då det knappt fanns något att köpa i butikerna. Sönerna behandlade henne med stor aktning.

Marija hade gift sig med Vladimir efter kriget, då Ukraina var utfattigt och svält grasserade på många håll. Vladimir var barnhemsbarn utan tillgångar och utan släktingar, men en sak hade han: Han var gruvarbetare, шахтер. Det var ett mycket prestigefyllt yrke i Sovjetunionen.

– Vova har varit min mur av sten som jag har kunnat luta mig mot under alla dessa år, sade Marija och tittade på sin skallige man med ögonen bräddfyllda av kärlek.

Fyrtio år tillsammans i den lilla byn Petrovka där alla jobbar i gruvan, som har varit nedläggningshotad många gånger. Och de älskar varandra djupt.

Jag ska berätta mer om den här familjen i min bok.

Här ser ni Vladimir och Marija Pavlijtjuk. Marija visar upp deras bröllopsfoto.