I morse stod jag i en passkö på Borispol, det vill säga flygplatsen i Kiev, och fick än en gång uppleva det ryska sättet att köa. Moskvaplanet hade precis tömts och en äldre man stod precis bakom mig, av allt att döma med nästippen fastklistrad i min ryggsäck. Varje gång jag rörde mig en millimeter framåt följde han efter, troget som en kardborre. Dessutom stod han på ryskt vis inte precis bakom mig, utan snett bakom. Jag hade hela tiden en känsla av att om jag inte ser upp så kommer han hastigt och lustigt att kila sig förbi mig innan jag vet ordet av.
Det är bara ryssar som kan köa så här. Tjugo år av marknadsekonomi har inte fått dem att glömma köandets ädla konst. När man ska köpa biljetter på en järnvägsstation står folk ännu närmare varandra, för då är det krig. När som helst kan ju tanten bakom luckan meddela att det är dags för technitjeskij pereryv (en så kallade ”paus av tekniska skäl”. Jag har aldrig förstått vilka skäl det är som avses) och dra ner luckan.
I morgon ska jag vara med på ett boksläpp här i Kiev. Det är min bok ”I bergen finns inga herrar – om Kaukasien och dess folk” som kommer ut på ukrainska. Jag ska även göra en intervju för Hbl och samla material till min nästa bok både i Kiev och Lviv. Ser mycket fram emot resan.
Här bloggar
På plats i Moskva bevakar HBL-journalisten Anna-Lena Laurén Ryssland. Hon reser ofta till Ukraina som hon har följt med i flera år och hon håller också ett öga på Kaukasien och Centralasien.
Bara ryssar ? Eller bara f.d. Sovjet Union?
Kan tänkar mig att ukrainerna också köar på detta sätt men skulle vara glad att höra din åsikt.
Oj, flashback. Jag står på Järnvägskassan vid Kanal Gribojedova på lunchpausen och köar och köar och köar och köar. Efter typ 50 minuter är det bara två kvar framför mig, när en liten gubbe står sådär bakom mig och plötsligt slinker förbi. När jag konfronterar honom och frågar med vilken rätt han går förbi mig i kön, barasådär, spänner han ögonen i mig och påpekar: ”Molodoj tjelovek – med ålderns rätt.” Och så tänker jag att nåja, jag är ju ändå nästan framme låter det bero. Så köper han sin biljett och när det äntligen är min tur blir det – just det – technitjeskij pereryv. Så jag köper inte det där åldersargumentet längre, inte i ryska köer. Och försvarar mina positioner.
Anders, jag kan livligt föreställa mig scenen. Och känslan när luckan dras ner med en smäll. Folk har ju också en otrolig förmåga att bara slinka förbi och plötsligt stå framför en utan att man själv fattar hur det har gått till. Mike, jag har inte varit med om samma situation i Ukraina men antar att det även här måste finnas en del proffsköare.
Passköandet på Boryspil låter bekant… Jobbade en tid i Kiev för ett par år sen.
Kommer det månne att finnas möjlighet att få tag på den ukrainska utgåvan av din bok här i Finland på nåt sätt?
Tack igen för din berättelse för så vardagligt som köandet. Ser ut att vara en konstart vilket man kan öva upp också hos oss ?
Ahh, du har nog aldrig varit på en statsvårdcentral? Prov då om du verkligen är kösökande, du skulle din berättelse ha varit tre gånger så stor))) Då ska du få veta om vad är ”en kö av dem som frigöras från att stå i kö” och hur tidigt måste man stiga upp för att vara först i kön till sin läkare))
Johan, vad den ukrainska utgåvan beträffar kan du mejla mig om du vill köpa ett exemplar (anna-lena.lauren@hbl.fi). Jag kommer att ha en packe med mig till Finland något tag under våren. Min första bok ”De är inte kloka, de där ryssarna” har jag också på ukrainska.