Moskvabloggen

I lördags var jag på väg hem från stan med barn och barnvagn i släptåg. Vi skulle åka metro hem. Som vanligt hade jag knappt hunnit närma mig trappan ner i underjorden förrän en ung man dök upp och meddelade att han bär vagnen åt mig.

Han bar vagnen ända ner. Tack så mycket, sade jag. Det kommer fler trappor, meddelade den unge mannen och bar vidare. Först när vi var ända nere vid rulltrapporna återlämnade han vagnen.

När vårt ekipage skulle ta oss ut ur metrovagnen ställde sig en tant bakom mig, knuffade fram både vagnen och mig och skrek för full hals: Flytta på er, gott folk! Här kommer barn och barnvagn!

En och annan medpassagerare fick sig en knuff. Tanten tyckte väl att de borde ha vett att flytta på sig.

Den dag jag är tvungen att använda tunnelbanan i Helsingfors kommer jag troligen inte att förstå ett dugg. Ingen som vare sig hjälper till eller knuffas.