Moskvabloggen

Jag har precis återvänt till Moskva efter att ha firat midsommar i Stockholms skärgård (min första svenska midsommar. Mycket intressant.I den svenska skärgården heter öarna Blidö och Gräddö, därifrån jag själv kommer heter de Knivskär, Brännskär och Hevonkack.)

Under vägen in från Sjeremetevo flygplats satt jag och såg alla de välbekanta husen svischa förbi, betraktade chauffören göra de vanliga blixtsnabba manövrarna för att placera sig i den bästa filen och lät tankarna strömma fritt. Jag har åkt den här vägen så många gånger att jag kan den utantill. Vägen in från Sjeremetevo till Moskvas centrum, den väg som man bara ska köra sent om kvällarna när man kan vara tämligen säker på att passagen är fri. Helt säkert kan man aldrig vara.

Det luktade avgas och Moskvasommar.

Jag tänkte på städer i ens liv som har betytt något för en, och varför de kom att göra det. Moskva var aldrig någon kärlek vid första ögonkastet för mig. Tvärtom. Jag blev bara tvungen att lära mig älska den här staden, ungefär som man kan bli tvungen att lära sig älska en besvärlig släkting. Ibland är det den sortens kärlek som är slitstarkast.