I går återvände jag till Moskva efter den ukrainska reportageresan och hastade iväg på födelsedagskalas med min dotter. Det var väldigt trevligt, föräldrarna hade hyrt ett kabinett på ett café där det fanns ett lekrum för barnen och dessutom en inhyrd lektant. Vi vuxna drack kaffe medan barnen lekte. Födelsedagskalas à la Moskva.
På vägen hem knuffade jag barnvagnen längs en gatstump där trottoaren är så smal att man är tvungen att gå nära vägen. Det hade regnat hela dagen och dräneringen på Moskvas gator är ökänt undermålig. Så jag antar att det var oundvikligt att det skulle ske. Nämligen att en bil strök förbi oss hundra kilometer i knycken rakt genom en flera meter bred och troligen minst tjugo centimeter djup vattenpöl fylld av skitigt slaskvatten. Jag blev genomdränkt från topp till tå liksom barnet som sov i vagnen.
Jag knuffade vidare på mitt förnärmat skrikande barn medan jag i tankarna sakta stekte chauffören i bilen över öppen eld. Det tröstade litet. Är det månne det här som kallas mindfulness?
Här bloggar
På plats i Moskva bevakar HBL-journalisten Anna-Lena Laurén Ryssland. Hon reser ofta till Ukraina som hon har följt med i flera år och hon håller också ett öga på Kaukasien och Centralasien.
intressant fråga. mindfullness är inte detsamma som närvaro, men mycket av mindfullness handlar om närvaro. och både du och din dotter låter väldigt närvarande där ni går – grillande osande och vrålande. Argghhh för bilföraren. Hoppas ni hann hem innan ni blev förkylda!