I dag har det gått exakt femtio år sedan ”En dag i Ivan Denisovitjs liv” första gången trycktes i Sovjetunionen. Det var i tidningen Novyj Mir, vars chefredaktör Aleksandr Tvardovskij hade fått manuskriptet i förtroende av Solzjenitsyns vänner.
”En dag i Ivan Denisovitjs liv” var Aleksandr Solzjenitsyns debut. Den tunna boken om en Gulag-fånges liv är i dag obligatorisk läsning för alla ryska skolelever. Trots allt, kunde man tillägga. Den nya ryska historierevisionismen har gått hårt fram med sovjetkritiska författare.
Men Solzjenitsyn är en mästare som till och med de statskontrollerade tv-kanalerna hyllar. Alldeles nyss såg jag ett fem minuter långt inslag på temat ”femtio år sedan Ivan Denisovitj” i TV1-kanalens mycket populära veckomagasin Vesti.
”En dag i Ivan Denisovitjs liv” är mycket skickligt uppbyggd som roman. (Sozljenitsyn kunde hantverket, även om vissa påstår motsatsen). Men framför allt är den skriven med en sådan sakkunnighet om lägerlivets dimensioner, det psykologiska kriget med vakterna, kölden, hungern, ledan, skräcken, att man fullständigt sugs in i en värld där en upphittad spik kan betyda skillnaden på liv och död. Solzjenitsyn kan konsten att skildra fruktansvärda grymheter med små medel.
Jag är djupt glad över att hela Ryssland i dag uppmärksammar Solzjenitsyn som sin författare. Han förvaltar suveränt den ryska litteraturens väldiga arv.
Men hans verkliga förtjänst är att han vågade det svåraste av allt: säga sanningen.
Här bloggar
På plats i Moskva bevakar HBL-journalisten Anna-Lena Laurén Ryssland. Hon reser ofta till Ukraina som hon har följt med i flera år och hon håller också ett öga på Kaukasien och Centralasien.
I väst förväntade man sig mycket av Solzjenitsyn när han flyttade hem till Ryssland. Men så visade det sig att han inte alls var en typisk västerländsk liberal, utan en rysk nationalist, då dog plötsligt det mesta av intresset för Solzjenitsyn i väst!
Precis, Solzjenitsyn var mångbottnad och hans panslavistiska ideal gjorde många besvikna. Men han är inte den första ryska intellektuella som inte går att placera i ett fack.
Jag läste ”En dag i Ivan Denisovitjs liv” för många år sedan och jag anser fortfarande att det är en av de bästa böcker jag läst.En bättre framställning av en dag i en människas liv, i detta fall en lägerfånges, får man leta efter.
Kolla Varlam Sjalamov, på svenska överasatt till Skovelmästaren
på engelska Varlam Shalamov: Kolyma Tales
fantastisk litteratur
det kom även en rysk dramaserie om honom på YLE ett antal år sedan. Den var bra.
Sjalamov sattes tyvärr ubin på dorkis av sovjetregimen.
Jag har hört att den skulle vara obligatorisk i rysk skola. Anna-Lena kanske vet om det bara är en legend?
Skovelmästaren är en fanastisk bok, jag rekommenderar den också. Det finns säkert ryska modersmålslärare som sätter den i händerna på sina elever men obligatorisk läsning är den knappast. Solzjenitsyn är obligatorisk läsning formellt, i praktiken tror jag att det delvis är beroende av lärarens egna preferenser.