Anna-Lena Laurén älskar och uthärdar livet i Moskva
I natt har jag än en gång rest med Tolstojtåget från Moskva till Helsingfors. Trevligt nog hade jag samma fryntliga provodnik som förra gången.
På morgonen knackade han på dörren och frågade om jag ville beställa te eller kaffe.
– Kaffe med mjölk utan socker, tack, svarade jag.
När han kom in med kaffekoppen tittade han finurligt på mig och sade:
– Hur kan ni dricka kaffe utan socker? Kaffe ska vara hett och sött – som en kyss.
Nej, det var ingen flirt. Det var den ryske mannens romantiska sida. Den kan komma till uttryck i precis vilka situationer som helst. Det är alltid lika överraskande och oftast mycket rörande.
Här bloggar
På plats i Moskva bevakar HBL-journalisten Anna-Lena Laurén Ryssland. Hon reser ofta till Ukraina som hon har följt med i flera år och hon håller också ett öga på Kaukasien och Centralasien.
Sommar och kortkort, tydligen. Men vem klagar?
Drar mig till minnes en omvänd situation. Diktaren Vladimir Majakovski satt lång, mörk och dyster på natttåget ensam i samma kupé som en ung lite förskrämd flicka. För att mjuka upp situationen förklarar Majakovski vem han är, en diktare (ett moln i byxor). Det blev också titeln på Lily Briks memoarbok om sin älskare. men den har du säkert redan läst, Anna-Lena?