Moskvabloggen

I fredags återvände min dotter och jag till Moskva med Tolstojtåget från Helsingfors. Vår återvändo inleddes med ett för Moskva typiskt débacle.

Jag hade fått telefonnumret till min väninnas mest pålitliga taxichaufför och kommit överens med honom per telefon om att han skulle hämta min dotter och mig på Leningradskij vokzal fredag morgon. När man anländer till Moskva efter sommarpausen med barn, vagn och cirka tusen grejer så vill man gärna ha en trevlig och hjälpsam chaufför, inte den typen som sitter i bilen och väntar medan man själv släpar härligheten fyrahundra meter längs perrongen.

Jag hade alltså talat med honom per telefon och därefter skickade jag ett sms med våra ankomsttider. Mitt i natten ringer mig en helt annan chaufför som också heter Sergej och meddelar att han kommer och hämtar oss. När jag hörde rösten insåg jag att det här är två olika personer. Jag hade haft två ”Sergej, taxichaufför” i min telefon. Det blev ett drygt jobb att få honom att gå med på att INTE infinna sig på Leningradskij vokzal följande morgon.

Sedan jag kom fram har jag kämpat för att få reda på var Aleksej Navalnyj träffar sina väljare i Moskva. Det är borgmästarval på söndag om en vecka och Navalnyj är oppositionens stora namn. Men hans stab vägrar tala om för journalister var han uppträder, av rädsla för att myndigheterna eller övriga s.k. provokatörer skall få förhandsinformation och förstöra alltihop. Därför delar de ut lappar i olika regioner i Moskva någon dag i förväg. Men bara i den regionen. Det är som att leta efter en nål i en höstack, med tanke på att Moskva har långt över femton miljoner invånare.

Jag ringde stabschefen och sade att jag som journalist gärna vill följa ett valmöte där Navalnyj själv uppträder. Jag kom ingenvart. Stabschefens arrogans var påfallande. Det var som att ha att göra med värsta Kremltjänsteman.

I morse raggade jag upp några Navalnyjvolontärer som stod vid Sokolniki metrostation och delade ut broschyrer. Det står helt klart att deras engagemang är äkta. Den ena hade kommit ända från Novosibirisk för att stöda Navalnyj – ”Rysslands första riktiga politiker”, som han kallade honom.

Det ligger mycket i det. Men Navalnyj vidlåds också vissa trovärdighetsproblem, som jag ska gå in på i ett reportage i Hbl och SvD nästa vecka där också dessa volontärer får komma till tals.

Nedan Navalnyjs valreklam. Hans valtema är f.ö. den ”illegala invandringen”, trafiksituationen i Moskva och hälsovården. (Jag skriver ”illegal invandring” inom citationstecken för det en mycket komplicerad fråga.)