Moskvabloggen

Just nu befinner jag mig på G20-mötet i Strelna utanför S:t Petersburg. Om själva mötet kan ni läsa i nyhetsrapporteringen, här ska jag beskriva hur det går till på plats.

Ryssland har gjort en storsatsning på att mötet ska gå av stapel i så ståtlig omgivning som möjligt. Det innebär att matroser står i givakt när vi journalister äntrar passagerarbåtarna som för oss från S:t Petersburg över den glittrande fjärden till förorten Strelna. Väl på plats har rymliga arbetsutrymmen byggts upp i hel liten tältby, komplett med trådlöst, restauranger, toaletter, briefingrum.

Grejen är: allt fungerar. Jag är imponerad därför att jag ofta har varit med om att Kreml storsatsar på internationella möten men glömmer en massa praktiska detaljer.

På EU-toppmötet i Samara 2007 hade man ett pressrum för 70 personer trots att flera hundra journalister var ackrediterade. Det blev ett fruktansvärt slagsmål om platserna.

På EU-toppmötet i Chanti-Mansijsk 2008 glömmer jag aldrig tjänstemannen som skulle ge oss våra ackrediteringskort. Istället för att sortera dem i alfabetisk ordning kastade han ned dem på bordet i en enda röra och sedan fick man försöka hitta sitt kort bäst man kunde.

Men här i S:t Petersburg löper allt perfekt: transport, arbetsutrymmen, teknik. Det var exakt samma sak på G8-mötet 2006.

Den enda slutsats jag kan dra är att i S:t Petersburg vet de hur en slipsten ska dras.

(Bifogar några bilder från mötesplatsen. Gårdagens stjärna var en hemlös hund som hade förirrat sig in på området och omedelbart blev mycket omsvärmad.)