Anna-Lena Laurén älskar och uthärdar livet i Moskva

Okategoriserad

Amos sysslade inte med dösnack

23 sep , 2013, 14.55 Anna-Lena Laurén

 

Detta är som sagt en blogg som heter Moskvabloggen och handlar om Ryssland. Ibland när det gäller livsviktiga saker gör jag ett undantag. Till exempel när det gäller min tidning, Hufvudstadsbladets, framtid.

Jag har med viss fördröjning läst debatten mellan Konstsamfundets (Hbl:s ägare) vd Kaj-Gustaf Bergh och kulturpersonligheterna Michel Ekman, Tatjana Brandt och Merete Mazzarella om Hufvudstadsbladets uppdrag. De tre sistnämnda ifrågasätter att Konstsamfundet bygger ett nytt museum i Helsingfors centrum för 50 miljoner euro medan Hbl har placerats på sin n:te sparkur.

I sitt svar lägger Bergh ner ungefär tvåtusen tecken på att räkna upp självklarheter om att folk nu för tiden vill betala sina räkningar på nätet.

Bergh, det är inte det här vi vill ha. Vi vill veta vad ni VILL med vår tidning som har ett kulturbärande uppdrag för finlandssvenskheten. Vi behöver inte dina privata funderingar om hur samhället förändras. Då läser vi hellre Steve Jobs.

Du skriver så här: ”Är man intresserad av arabvärldens åsikt är det  bara att klicka in sig på någon av deras kanaler.” Bästa Kaj-Gustaf Bergh, jag undrar vilken kanal du med dina kunskaper i arabiska brukar klicka dig in på? Eller tror du att man får ”arabvärldens åsikt” genom att följa Al-Jazeeras engelskspråkiga utbud?

Journalistikens uppdrag i informationsflödet handlar om kunskap att samla och tolka information. Låt mig upprepa detta: Kunskap. Den är inte gratis. Nu befinner vi oss i en situation där vi inte är säkra på hur vi ska paketera kunskapen för att folk fortfarande ska vara beredda att betala för den. Av allt att döma finns det en vilja, det gäller att komma på hur det ska gå till. Det kräver satsningar, inte nedskärningar.

Den feedback jag får av mina läsare tyder på att de inte nöjer sig med att ”klicka sig in på ryska kanaler”. De vill ha kvalificerade texter på svenska skrivna av någon som kan ryska. (Att denna blogg är en av Hbl:s mest lästa tyder också på det.)

Låt oss nu jobba på att hitta den form som gör att Hbl kan överleva och göra de satsningar som krävs. Låt oss undvika slöseri med tid genom att upprepa självklarheter.

10 kommentarer

  1. Helena skriver:

    Väl skrivet! Väl rutet!

  2. Janette skriver:

    Understöder föregående talare och där med basta!

  3. Camilla skriver:

    Tack för de orden Anna-Lena! Väl talat!

  4. Annika Tudeer skriver:

    Dessutom är det helt löjligt att tala om papperstidningens död år 2020 tidigast. Papperstidningar kommer att vara retro och super inne senast då. Jag vill kunna läsa min tidning vid kladdigt matbord, kasta bort den på tåg, läsa den och tappa den i badkar, få sand på den, riva ut artiklar som är bra, samt recept. Jag vill kunna läsa min tidning när jag är på landet, båten utan elektricitet och har oupkopplad tid. Och. jag är inte den enda. Så skippa sparkuren, skippa museet, gör tidning. Bra.

  5. Christa Sorenson skriver:

    Just det! Tack!

  6. ACS skriver:

    Håller med!! tack

  7. Christina Raikamo skriver:

    Tack Anna-Lena ! Som alltid,huvudet på spiken, du skriver det vi andra tänker.

  8. Sven-Olof Lindholm skriver:

    Tack för att du säger ut det som jag tänker.

  9. joahlbäck skriver:

    ”Nu befinner vi oss i en situation där vi inte är säkra på hur vi ska paketera kunskapen för att folk fortfarande ska vara beredda att betala för den.”

    Den enda respektabla lösningen på den gåtan som jag har kunnat se är NPR. Privatpersoner och företag som betalar för att någon med kunskap reducerar syndafloden av trivia för deras räkning. Om det går i hop ekonomiskt här kan jag inte bedöma.

    De som vill leva här på svenska kommer ändå i ständigt ökande grad att få lära sig stå på egna ben, så varför inte i det här avseendet?

  10. Hans Anas skriver:

    Hbl är numera än rätt så vänsterliberal tidning med även acceptans för rätt så vänsterextrema åsikter enligt min mening.

    Det märks hos ledarskribenter och även många krönikörer.

    Journalister är väl rätt ofta något åt vänster men läsarna är kanske det inte så den opinion tidningen företräder i en del frågor är troligen inte särskilt representativ för läsarna.

    Den konservativa opinionen syns inte hos tidningens ledarskribenter och den acceptans för vänsterextrem opinion som ibland märks har ingen motsvarighet i en acceptans av mer eller mindre högerextrema åsikter.

    Kunde tidningen inbjuda ex. en Mats Degerlind eller Stefan Forssell (Avpixlat) att skriva krönikor i tidningen och ge en syn på Sverige som inte kommer fram i Matts Lindqvists skrivelser?

    Det sorgliga är att tidningens vänsterliberala ledarskribenter tycks tro att deras opinion är vetenskaplig sanning eller i varje fall överlägsen en konservativ opinion.

    Tidningen far väldigt lätt fram med termer som det mångkulturella samhället, mångkultur, tolerans o.s.v. utan dess noggrannare förklaringar vad man därmed menar.

    Kanske en journalist som Anna-lena Lauren ursäktar med att journalistik är journalistik, inte vetenskap, vad vet jag.

    Hbl samarbete och okritiska inställning till svenska Expo är också väldigt suspekt.

    För den som vill tänka mer till i vissa frågor ex. invandringsfrågor framstår Hbl som ytlig och propagandistisk.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *