I dag tog jag rulltrapporna ned i metron med min treåriga dotter. Hon har blivit skicklig på att hoppa på och av rulltrapporna i farten och vill absolut inte hålla mig i handen. Hon vill ta språnget själv.
I Moskva har vi tanter som bevakar rulltrapporna. De sitter längst ned i en glasbur, svidade i uniform med en chic röd mössa på skallen, och ropar med tordönsstämma ut order i högtalarna:
– HÅLL TILL HÖGER OCH LÅT DE ANDRA PASSERA!
– SITT INTE I RULLTRAPPAN! JAG UPPREPAR: DET ÄR FÖRBJUDET ATT SITTA I RULLTRAPPAN!
– ÄRADE PASSAGERARE! DET ÄR RUSNINGSTID! FYLL UPP HELA TRAPPAN!
Samt:
– GREPPA OMEDELBART BARNETS HAND! BARN SKA HÅLLAS I HANDEN!
Med andra ord förväntade jag mig en skur av ovett när barnet belåtet hade skuttat av rulltrapporna.
Istället ropade tanten:
– MOLODETS! Bravo!
Och så vände hon sig till mig:
– Hon är kring tre, inte sant? Skickligt gjort av en treåring! Men nu är hon trött, det ser jag. Dags för er att åka hem.
Det kan inte ha funnits en stoltare morsa i hela Moskva som åkte metro hem den kvällen.
Här bloggar
På plats i Moskva bevakar HBL-journalisten Anna-Lena Laurén Ryssland. Hon reser ofta till Ukraina som hon har följt med i flera år och hon håller också ett öga på Kaukasien och Centralasien.
Kul!