Moskvabloggen

På Majdan fick jag en hjälm. En grön hjälm som ser ut att vara från andra världskriget. Det var fotografen Niklas Meltio som gav den mig efter att jag hade vandrat omkring utan hjälm i två dagar.

– Här får du äntligen en kruka.

– Var har du fått tag på den här?

– De hade ett litet överskottslager på Fackföreningshuset (som ockuperas av demonstranterna), konstaterade Meltio och grinade förnöjd.

Själv var han i egenskap av krigsfotograf utrustad från topp till tå. Jag kom osökt att tänka på kriget i Georgien när mitt bagage slarvades bort av flygbolaget. I två dagar rapporterade jag i en ärmlös topp medan de flesta andra journalister sprang omkring i skottsäkra västar. Sedan kom bagaget.

Jag använde inte hjälmen en enda gång, tack och lov behövdes det inte. Varje gång jag befann mig i närheten av barrikaderna blev jag vänligt uppmanad att skaffa en hjälm av storväxta killar i kamouflagedräkter. Trots att stämningen på Majdan har förändrats och blivit mer aggressiv i jämförelse med tidigare så är folk fortfarande väldigt vänliga. Kamouflagekillarnas förmanande ton där de stod med sina påkar kändes nästan lite rörande.

I säkerhetskontrollen på Boryspol flygplats nyss blev jag haffad.

– Fröken, kom hit. Ni får öppna er väska på nytt. Varför har ni en hjälm med er?

– Vet ni inte vad som pågår på Majdan just nu?

– Å, har ni varit där? Har ni kommit för att stötta oss?

Plötsligt var jag omgiven av minst fem stolta säkerhetsmän och -kvinnor som alla ville höra om de senaste nyheterna från Majdan. De ville veta varifrån jag är. Jasså Finland. Ni berättar väl sanningen om oss?

Hjälmen godkändes.

Nu sitter jag och väntar på flyget i Moskva och tänker på denna godmodighet som jag så ofta stöter på i Ukraina och som är så fullständigt avväpnande. Till exempel taxichaffisen som körde mig hit saknade växel. Han urskuldade sig med att jag var dagens första kund.

– Men det är väl inte kundens uppgift att ha växel?

– Nej. Ni har rätt. Det är inte po-evropeiski. Jag ber om ursäkt.

Enligt mig är det just det som är po-evropeiski. Att säga ursäkta. Det stöter man inte så ofta på i Moskva.