Aujourd’hui j’écris mon blog en français. (Vous mes pardonnez mes fautes de grammaire.) C’est ma façon de faire hommage aux déssinateurs et journalistes au Charlie Hebdo qui ont été assassinés hier d’une façon répugnante et lâche.
Pour moi, la France n’est pas un pays comme les autres. C’est un pays qui m’a appris ce qui veut dire la satire, ce qui veut dire le débat et la discussion. En 1998-1999 j’étais étudiante d’Erasmus à l’université du Havre. J’avais 22 ans et c’était une expérience qui m’a marquée pour toujours – vivre dans une société où chacun a son point de vue sur les choses et tout le monde râle. En plus, ils font la grève régulièrement. Personne n’a peur des autorités.
Je lisais Le Monde, Le Figaro, Le Canard Enchaîné (en se qui s’agit du dernier il faut admettre que je ne comprenais pas grande-chose), je regardais Les Guignols à la télé. Je suis finlandaise, née dans un pays démocratique, mais c’était la France qui m’a appris ce qui veut dire le vrai humour satirique.
La France, c’est un pays des râleurs. Et je vous aime pour ça. Je vous aime parce que vous êtes de vrais européens. Parce que vous m’avez appris une chose profondément importante: Toujours dire ce que tu penses. Jamais avoir peur des gens en-haut. Et surtout: Bien se moquer des connards.
Encore vous m’avez appris ce qui veut dire une société multi-culturelle où tout le monde est français. Ta religion, ton couleur de peau n’a aucune importance. Tu l’as choisi, t’es français. C’est tout.
Aujourd’hui, comme correspondante en Russie, je suis infiniment reconnaissante d’avoir appris toutes ces choses-là chez vous. C’est pour ça qu’aujourd’hui je veux vous dire que votre lutte pour la liberté de presse est une lutte pour tout le monde. Je vous rejoins.
Liberté, égalité et fraternité sont des valeurs que la France a appris le monde. Jamais, jamais il faut cesser les défendre.
Et jamais il faut s’arrêter de bien se moquer des connards.
Översättning till svenska:
I dag skriver jag min blogg på franska. (Ni får ursäkta mina grammatiska misstag.) Det är mitt sätt att hedra tecknarna och journalisterna på Charlie Hebdo som mördades i ett motbjudande och fegt attentat.
För mig är Frankrike inte vilket land som helst. Det är landet som lärde mig vad satiren kan göra, vad debatt och diskussion kan betyda. Mellan 1998 och 1999 var jag Erasmus-student på universitetet i Le Havre. Jag var 22 år gammal och det blev en erfarenhet som jag aldrig glömmer – att leva i ett samhälle där varenda människa har en åsikt och alla ständigt kritiserar allt. Dessutom strejkar man med jämna mellanrum. Ingen är rädd för auktoriteter.
Jag läste Le Monde, Le Figaro, Le Canard Enchaîne. (Får erkänna att jag inte begrep mycket av den sistnämnda.) Jag tittade på Les Guignols på tv. Jag kommer från Finland, ett demokratiskt land, men det var Frankrike som lärde mig allt jag vet om satir.
Frankrike är ett land där folk ständigt klagar och kritiserar. Jag älskar er för det. Jag älskar er därför att ni är äkta européer. För att ni har lärt mig en av de viktigaste sakerna som finns: Att alltid säga sin åsikt. Att aldrig vara rädd för överheten. Och i all synnerhet: Att effektivt göra narr av idioter.
Dessutom har ni lärt mig vad ett mångkulturellt samhälle betyder, ett samhälle där alla är fransmän oberoende av religion eller hudfärg. Har du valt att vara fransman så är du det. Punkt.
I dag som Rysslandskorrespondent är jag djupt tacksam över de här lärdomarna. Därför vill jag i dag säga er: Er kamp för pressens frihet är en kamp för hela världen. Jag är med er.
Frihet, jämlikhet och broderskap är värden som Frankrike har spritt över världen. De måste försvaras. Varje dag.
Och varje dag ska man fortsätta göra narr av idioter.
Här bloggar
På plats i Moskva bevakar HBL-journalisten Anna-Lena Laurén Ryssland. Hon reser ofta till Ukraina som hon har följt med i flera år och hon håller också ett öga på Kaukasien och Centralasien.
MERCI , ANNA !!!!!
Et la France se souvient de toi .
Suomessa asuvan ranskalaisen puolest: paljon kiitoksia.
Merci Anna!
Content de savoir que tu es sensible à l’humour français. Il faut continuer à défendre la liberté d’expression, partout.
Bonne continuation!
Leve satiren. Frågan är dock om den alltid träffar rätt. Som det redan har konstaterats i debatten skall satir riktas uppåt. Aldrig neråt. Och då blir det knepigt i det aktuella fallet. Du skriver mycket riktigt att fransmännen välkomnar alla som bor i Frankrike att kalla sig fransmän. Det är bra. Men samtidigt vet vi att det är skillnad på fransmän och fransmän. En del bor i obeskrivlig fattigdom och slum med fallfärdiga skolor och en samhällsservice som inte är värd namnet. Det enda som återstår, för många av dem, är religionen. Om man då utsätts för hån (det som vi andra kallar satir) kan vara droppen som får bägaren att rinna över för ungdomar utan framtidsutsikter. Främlingsfientlighet, polarisering och islamistisk propaganda är allt som behövs för att rekrytera blivande terrorister.
Merci Anna !
Ce matin, un grand quotidien francophone titrait ”Ils sont mort de rire ”.
Ils sont tombés au champ d’honneur de leur profession en tentant, à leur façon, de lutter contre l’obscurantisme, la violence et la haine. Preuve qu’il reste du travail en la matière et qu’ils avaient raison de vouloir alerter l’opinion du danger de l’extrémisme…. Et quand je parle d’extrémistes, je fais allusion à ceux de tous bords. Le plus grand hommage que nous puissions rendre à ces artistes, mais aussi aux autres, tombés à leurs côtés, c’est de ne pas tomber dans la haine facile. Il faut punir sévèrement, prévenir plus rigoureusement, résister sans relâche mais en prenant soin de cibler les seuls coupables
Pressen är inte fri. Utom om den är sekulär, rationell, infam, idag neoliberal, trosunderskridande, chauvinistisk till förmån för manlig proletärt översitteri och utgörs av hånfulla stil- och smakdemonstrationer med udden mot all sannfärdig analys. Det är inte roligt alls. Vi spyr! Eliten är ful. Att den även retoriskt idogt verkar för sina imperiala globala syften gör den Vämjelig. Årtionden har man sökt sitt på muslimernas bekostnad, sällan hörs en solidarisk kör av indignation när Väst-Imperiet forcerar. Om de rättroende talibanerna säger en känd kristen i media fritt att de är hädare. Grät ni när Saddam grävdes fram ur en jordhåla? Eller när Qaddafi slets i slamsor?VAR VAR DÅ DEN FRIA PRESSEN?! Mangrant repeterande Reuters telegram.Hur feg…
La presse ne est pas libre. Sauf si elle est laïque, rationnelle, infam, aujourd’hui néolibérale, trosunderskridande, chauvine en faveur de l’intimidation prolétaire et se compose de se moquer style et le goût des démonstrations avec la cape contre toute analyse véridique. Ce ne est pas drôle du tout. Nous vomir! Les élites sont laids. Il a également rhétorique poursuivant méticuleusement leurs objectifs globaux impériales rend écœurante. Décennies ont été recherchés sur son frais de musulmans, est rarement entendu un chœur de solidarité d’indignation lorsque l’Empire d’Occident remplace. Se ils rättroende talibans dit un célèbre médias chrétiens librement qu’ils sont blasphémateurs. Vous pleuré quand Saddam a été creusé dans un terrier? Ou quand Kadhafi a été déchiré en slamsor? Où étaient ALORS la presse libre?! Massivement répétitif lâche Reuters telegram. Comme lache…
La presse ne est pas libre. Sauf si elle est laïque, rationnelle, infam, aujourd’hui néolibérale, la foi deficit, chauvine en faveur de l’intimidation prolétaire et se compose de se moquer style et le goût des démonstrations avec la cape contre toute analyse véridique. Ce ne est pas drôle du tout. Nous vomir! Les élites sont laids. Il a également rhétorique poursuivant méticuleusement leurs objectifs globaux impériales rend écœurante. Décennies ont été recherchés sur son frais de musulmans, est rarement entendu un chœur de solidarité d’indignation lorsque l’Empire d’Occident remplace. Se ils talibans dit un célèbre médias chrétiens librement qu’ils sont blasphémateurs. Vous pleuré quand Saddam a été creusé dans un terrier? Ou quand Kadhafi a été déchiré en slamsor? Où étaient ALORS la presse libre?! Massivement répétitif lâche Reuters telegram. Comme lache…!
Bravo, Anna-Lena! Tu as vraiment beaucoup appris pendant l´année d`Erasmus en France.
Aujourd´hui tu vis (et ècrit) avec des yeuxs ouvertes et un esprit complètement libre!
Je me lève et salue cet hommage!
Merci Anna!
Quelle belle maîtrise de la langue française! Et je partage ton amour pour la France et sa culture. Mais, mais… kanske de kunde ”klaga och kritisera” litet litet mindre…
Idag har fått ett förnamn till ”Charlie”, det blir alltså: Bianca Charlie von Heiroth.
Merci Anna pour ce joli texte
Chère Anna-Lena,
J’ai été très é!mue par ton blog. Grand merci! S.t.p. garde bien tes valeurs.
Chère Anna-Lena,
Grand Merci pour ce beau texte,
et Gott Nytt Ar!
”Dessutom har ni lärt mig vad ett mångkulturellt samhälle betyder, ett samhälle där alla är fransmän oberoende av religion eller hudfärg. Har du valt att vara fransman så är du det. Punkt.”
Tror inte fransmännen håller med alltid. Om de inte är rädda för överhögheten så lär de ju inte vara rädda för att säga ifrån. Och de gör de exempelvis via att rösta på Front National.
Den här mångkulturalisiska ideologin är helt fanatisk i min åsikt. Den tillåter ingen pluralism (bara på låtsas). Allt ska vara så inkluderade så det kvävs & blir meningslöst. Inget begrepp kan inkludera allt för då blir det snabbt meningslöst. Precis så meningslösa är medborgarskap i mångkulturalismen.
Om vem som helst är fransman, bara denne bestämmer sig för det, gäller samma sak för de som vill vara judar samer eller greker? Kan jag bli jude bara jag bestämmer mig för det? Israel verkar inte hålla med. De kräver judisk etnicitet. Sametinget håller inte heller med. De kräver samisk bakgrund. Och hur är det med Grekland? Det är väl strid om det där precis som i Frankrike.
freedom mentor
La France, cest mon pays – Moskvabloggen
Kion Kashefi
La France, cest mon pays – Moskvabloggen
Eric Gonchar
La France, cest mon pays – Moskvabloggen