Moskvabloggen

Förra veckan besökte jag Kiev och åt bland annat lunch med ukrainska parlamentets talman, Oksana Syroid. Jag hittade henne i ett enormt arbetsrum i parlamentet med ett omfångsrikt skrivbord, stoppade läderfåtöljer och Ukrainas statsvapen på väggen. Ett typiskt arbetsrum för postsovjetiska ledare – med vissa skillnader.

– När jag flyttade in hit bad jag om att få en bokhylla. De sade att jag var den första som någonsin hade beställt en sådan möbel, konstaterade hon.

I bokhyllan hittade jag böcker i statskunskap – till exempel ”Political order in changing societies” av Samuel Huntington och ”Political science – State of the Discipline” av Katznelson &Milner. Syroid har också hängt upp modern ukrainsk konst på väggarna, bland annat en tavla av Vlada Ralko som är en av Ukrainas kända konstnärer.

I samma arbetsrum jobbade tidigare Viktor Medvetjuk, som nu leder den pro-ryska organisationen ”Ukrainas val” och är god vän med Vladimir Putin. Putin är gudfar åt Medvetjuks barn. Nu har alltså samma rum övertagits av det ukrainska parlamentets första kvinnliga talman, som har skrivit sin magistersavhandling i juridik för Ottawa university i Kanada och tidigare jobbade för den Sorosfinansierade NGO-organistaionen Ukrainian Legal Foundation. Det är en intressant illustration av hur den politiska makten har förflyttats i Ukraina. (Även om det inte betyder att alla som sitter på höga positioner i Ukraina har samma bakgrund som Syroid eller att de alla är lika kompetenta som hon när det gäller lagstiftning.)

Vi åt lunch i parlamentets matsal, grönsakssoppa och panerad gös. Vi diskuterade om de nya antikommunistlagarna (som ni får läsa mer om i Hbl och SvD). Syroid ansåg att kritiken som har luftats mot dem i Europa bygger på missförstånd. Men hon medgav att lagen är illa genomarbetad och antagen i all hast. Det är över huvud taget ett problem med det ukrainska parlamentet – lagar antas ofta alldeles för snabbt och utan ordentlig debatt. Ukraina är visserligen i sig ett land där det förekommer väldigt mycket debatt. Problemet är att den inte sällan går ut på att folk dänger varandra i huvudet med symboler istället för att försöka komma fram till gemensamma beslut.

I Kiev blommade kastanjeträden. Det var roligt att vara tillbaka, trots oron som bland annat min taxichaufför luftade om chockhöjda el- och gaspriser. De slår särskilt hårt åt pensionärer vars pension ofta är i ungefär samma storleksordning som de nya gas- och elräkningarna. Att el och gas inte längre subventioneras är en del av den smärtsamma EU-anpassningen, något som jag hoppas få skriva mer om nästa gång jag åker till Ukraina.

Nedan ett foto på mig och parlamentets vice talman Oksana Syroid.