Moskvabloggen

Slutet av maj och början av juni är alltid en speciell tid i Moskva. Då kommer sommaren, den Moskvasommar som i år infann sig med ketchupeffekt. Stötvis gjorde den sitt antåg under hela maj månad. En dag kunde det vara tjugo grader, nästa fem. Man undrade om sommaren alls skulle komma. Man drog upp kragen tätare kring halsen.

Nu är den här. På morgonen vaknar man av att sovrummet är alldeles upplyst av solsken. Utanför mitt hus blommar en vildvuxen rabatt av hundlokor, ormbunkar och enorma rabarberblad. Tanterna och farbröderna i huset sitter på ljugarbänken dagarna i ända och håller koll på alla som passerar. (Det gjorde de redan i våras men då var det för kallt för att sitta ute långa stunder. Nu håller de jour timmar i sträck)

Kvällarna är ljusa. I lördags vid tiotiden på kvällen promenerade jag över bron som ligger invid Kristi frälsar-katedralen. Den var full med flanörer som tog selfies mot den blekrosa kvällshimlen och förälskade par som gick hand i hand. Uteserveringarna invid floden var proppfulla, vi kom inte in på en enda. Man måste vara ute i väldigt god tid för att få plats vid en uteservering vid Moskvafloden en fredag eller lördag kväll i juni.

På Gogolbulevarden har schackborden ställts fram. Där sitter gubbar med klockor som mäter tiden bredvid sig och funderar över sitt nästa drag. Traditionen att spela schack utomhus sommartid har jag också sett på Balkan och i Kaukasien. Det är mycket sympatiskt.

Lekplatserna i mina kvarter är däremot gapande tomma. Alla barn har åkt ut till mor- och farföräldrar på datjan. Så gör de flesta ryska föräldrar – om det bara finns en mormor eller farmor med datja skickas barnen ut på landet hela sommaren. Det är en speciell tid då mor- och farföräldrarna får rå om barnbarnen helt och hållet, medan föräldrarna är fria och lediga när de kommer hem från jobbet.

Vi har för övrigt anammat det ryska mönstret i vår familj. Alla parter är mycket nöjda med arrangemanget.