Moskvabloggen

I går när jag kom hem från jobbet möttes jag av en lapp i trappuppgången. Enligt ryska federationens lag, paragraf si och så, uppmanas alla Moskvabor installera vattenmätare. Ni som bor i dessa bostäder saknar vattenmätare. Det är bråttom att få dem installerade och bör helst göras den här veckan. Ring på det här numret och beställ en installation.

Jag, laglydig medborgare, ringer upp. Jo, det passar bra att komma den här veckan. Kalaset kostar 5 000 rubel (ca 130 €). Varför så mycket? undrar jag. Installationen är gratis! kommer svaret. Det är de bägge mätarna som kostar.

Jag förbannar de nya lagarna i några minuter. Sedan ringer jag en moskovitisk väninna. Inom fem minuter har jag fått klart för mig att den som har satt upp lappen i trappuppgången ingalunda är husbolaget utan ett privatföretag som livnär sig på att installera vattenmätare. Den saken kom minsann inte fram vare sig på lappen eller under samtalet.

Jag ringer upp samma nummer på nytt och meddelar dem att de är lurendrejare och kanaljer. Sedan lägger jag på luren och funderar i några minuter på hur jag efter sammanlagt fem år i Moskva fortfarande är en blåögd protestant som känner en ilning av respekt så fort någon nämner ordet ”paragraf”.

Tur att man har sina moskovitiska vänner.